Den andra hällen (b) var 0,4 fot hög ofvan jord och inalles 2,3 fot hög; 1,5 fot bred, 0,4 fot tjock. Riktning N.—S.
Den riktning, i hvilken de stodo i förhållande till hvarandra, var ej densamma som den, hvilken de hvar för sig innehade, i det den ena stod NV. om den andra. Afståndet dem emellan var 3,5 fot.
Mellan båda stenarne låg omedelbart under torfvan ett lager af kalkstensgrus[1]. Den högre hällen (a) var på södra sidan omgifven af något större kalk- och kullerstenar. På 1,3 fots djup under jordytan råkade jag på en bädd af aska och kol, ymnigt uppblandad med brända ben. Detta lager var 3,5 fot långt, eller lika långt, som afståndet mellan stenarne, samt 2,5 fot bredt på det bredaste stället, invid a. Det afsmalnade småningom åt b. Lagrets östra kant sammanföll i det närmaste med raka afståndet mellan a och b, så att hufvudmassan deraf låg på vestra sidan. Tjockast var det på vestra sidan om a (0,5 fot), och aftunnades småningom åt b samt åt östra kanten. På 1,8 fots afstånd vester om a påträffade jag bitar af en lerkruka och strax derpå återstoden af krukan upp och nedvänd, liksom den uti kumlet 1. Hon stod omedelbart på askbädden, ej nere uti densamma, sålunda omgifven af gruslagret. Det var alltså helt naturligt, att hon ej kunde vara hel och oskadad. Krukan var uppfyld af aska och ben samt en samling hopgyttrade jernsaker, mycket förtärda af rost. Kolstycken sitta qvar här och der. Dessa hopgyttrade jernsaker tyckas vara en jernknif, en nyckel (?), ett eller måhända 2 beslag, det ena likt det från kumlet 1, som der liknades vid ett nutidens betselbeslag, och en sölja. Fyndet öfverensstämmer således till sina beståndsdelar nära nog med det, som gjordes i kumlet 1.
Knifven, som är sönderbruten i tre delar, är af en långdragen och smal form. Tången är fyrkantig. Det är samma typ, som de båda knifvarne från kumlen 1 och 2. Längden är ungefär 16 cm. Några bestämda mått är omöjligt att här taga, emedan sakerna sitta förenade i en klunga.
Nyckeln är så förrostad och belagd med kol, att det är svårt att afgöra, huruvida det ens är en sådan. Man kan nämligen
- ↑ Detta gruslager, som återfinnes vid alla grafvar af detta slag i Kornettskogen, hör ej till den naturliga jordmånen, utan är hitfördt.
