och till sin inre beskaffenhet förändrade, men ega betydlig styrka och fasthet.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 325 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf. Bildtext: Fig. 1, Sten, ungefär 8 fot lång, funnen på Hammerdals Prestgårds egor. |
2. Hösten 1876 straxt före vinterns inträde träffades i norra Jemtland på Hammerdals Prestgårds egor, å Kallsnäs invid Hammerdalssjön, under företagen odling en anmärkningsvärd fornlemning från hednatiden. Den utgöres af en större, på öfre sidan flat sten, ungefär 8 fot lång och mer än hälften så bred (fig. 1). Sedd ofvanifrån är den fyrsidig med de längre sidorna sammanstötande under en spetsig vinkel, de kortare åter under en vinkel, som närmar sig en rät. Stenen lutade svagt åt norr, mot hvilket väderstreck dess spetsiga ända var rigtad, och den har på sin midt en liten rund urgröpning. Rundtomkring, allenast med undantag af sydligaste delen, omgafs denna sten af en enkel rad temligen stora och tätt intill hvarandra lagda stenar. På urgröpningen lågo ett rundt bronsspänne och en jernyxa, hvilka båda här nedan beskrifvas. På och omkring stenen fanns mycket trä och benaska samt kol. Alltsammans var betäckt af mull och deri inblandade, här och der i dagen trädande stenar, dock icke till den mängd, att deraf bildades en egentlig kulle. Måhända har stenen en gång varit ett offeraltare.
Jernyxan, som är mycket rostig, liknar mycket fig. 484 i Montelii »Sv. forns.», men är ungefär tredjedelen mindre.
