Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
36
SVEN NILSSON.

Äfven på ett ställe i östra Skåne, i den så kallade Villfarahögen, har funnits en sten med dylika skålformiga ingröpningar som på den ofvannämnda (fig. 20). Att äfven denna varit en offersten och legat horizontelt, ser man deraf, att sidan D är den enda, på hvilken han kunde vila, om han skulle stå upprätt, men i det fallet komme alla figurerna att stå uppåtvända, hvilket icke varit artistens afsigt. Sjelfva namnet Villfara antyder erinran om en hednisk kult (jemför hvad här ofvan säges om Bælta).

Denna s. k. Villfara-hög, som ligger i Jerrestads härad och Kristianstads län, på gränsen mellan Vranarps och Vallby egor, synes hafva utgjort platsen för ett större offeraltare, och folket i denna trakt synes äfven hafva varit med och bidragit till segern i den strid, som afbildas på stenarna i Kiviksgrafven. Teckningarna på båda ställen hafva med hvarandra påfallande likhet. Den tvåhjuliga vagnen förespänd med två hästar är till konstruktionen fullkomligt lik den på Kiviksmonumentets 7:de sten tecknade, och här lika som på nämnda monument finnas fartyg afbildade. På begge ställen är samma händelse framstäld, ehuru på