Knifvarna återfinnas här dock i lika stort antal som i grafvarna vid rest kalkhäll. Hvarjehanda beslag af jern och brons, synnerligast af det senare ämnet, samt lerkärl är hvad som mest förekommer.
Bland beslagen äro tvenne dryckeshornsbeslag de anmärkningsvärdaste. De öfriga beslagen äro så förrostade, att man icke kan afgöra, hvartill de varit använda.
Af lerkärlen hafva fyra samma form som de tre från grafvarna vid rest kalkhäll (fig. 6 här ofvan); ett är snarlikt dessa; ett är skålformigt (Sv. forns., fig. 390). Alla dessa sakna öron. Endast ett af de i graffältet funna lerkärlen är försedt med öra.
Af särskildt intresse är harpixtätningen från kumlet 41 (se beskrifningen öfver denna graf). Den visar, att äfven på denna ort träkärl varit bland de saker, som fått följa den aflidne i grafven[1]. Äfven i grafvar vid rest kalkhäll har jag iakttagit harpixbitar. Måhända hafva de haft samma bestämmelse.
I tvenne kummel hafva klotformiga, af menniskohand bearbetade stenar påträffats, liggande bland de öfriga stenarna, af hvilka kumlen blifvit hopförda.
B. Grafvarna vid rest kalkhäll.
Yttre utseende.
Som ofvan är nämndt, antydas dessa grafvar ofvan jord af en kalkhäll, hvilken höjer sig öfver den omgifvande marken endast 10 à 30 cm.
Det förefaller onekligen egendomligt, att, då man nedsatt i jorden så pass stora hällar som dessa, man endast låtit en helt obetydlig del, ja stundom alls intet, synas ofvan jord. Då vi jemföra dem med de gotländska »bildstenarna», runstenarna o. d., ligger det antagandet nära till hands, att ifrågavarande hällar ursprungligen rest sig högre öfver marken, men i senare tider blifvit afslagna. För egen del är jag dock af följande skäl öfvertygad, att det utseende, de denna dag hafva, är deras ursprungliga.
Skulle någon hafva företagit sig att af okynne förderfva dessa minnesmärken, nog borde väl då åtminstone någon af alla de hällar jag sett hafva undgått förstörelsen.
- ↑ Jfr Engelhardt Årbøger 1877, sid. 380.
