Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/473

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


129
om trolldom, vidskepelse o. vantro hos allmogen i norrland.

läggas till saltet, samt mjölkar tre gånger ur en af skällkons spenar. Hela denna sats förvaras sedan öfver en natt i nämnda kos skälla, hvarpå han på morgonen gifves åt den ko, som ej velat följa de andra.

För att få en ko att följa efter sig tager man salt tre gånger genom venstra skjortärmen och läser:

»Mig skall du följa,
Som fan följer

den dumma ren, som visste hvad rätt var, men ändå gjorde galet,» hvarpå kon får saltet. (N. L.)

Såsom redan är nämndt, tror allmogen ännu, att ovänner och afundsamma menniskor genom trolldom kunna skada ens kor och äfven de öfriga husdjuren, och man har derför att på ett eller annat sätt förebygga detta. Så t. ex har man följande läsning mot afund:

»Jesus gick vägen den breda
Och mötte afunden den leda.
»Hvart skall du gå?» —
»Jag skall gå i bondens gård,
Suga blod af folk och fä.» —

»Nej, du skall vända tillbaka igen till den, som dig hafver sändt. Du får ej mer af mig och mina kreatur, än du får af en jordfast sten i hafvets djup. Tre gånger i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn.» (N. L.) — Ett annat sätt att utestänga troll ur ladugården består deri, att man tager tre strån af råghalm (hvarje strå måste hafva tre leder), tre väfknutar och nio väfskaft. Härtill lägger man något svafvel och tjära, hvilket allt bäres i ladugården och påtändes. För röken häraf flyr allt ondt. — Till skyddsmedel mot trolldom å kreaturen tager man i Herjeådalen qvistar af så många trädslag, som man har kreatur att skydda, och fäster två och två i kors öfver hvart och ett kreatur, der det har sin plats i fähuset. Sedan ritar man med kol eller krita ett kors öfver dörren till fähuset.

I Ångermanland ha vi flerstädes sett torkade skator fastspikade i stalltaket midt ofvanför spiltorna, och orsaken härtill har sagts vara den, att de draga till sig svetten af hästarna, men troligen ligger någon vidskeplig föreställning till grund härför. Då man ännu mer än en gång finner gamla almanackor i