stallen, ditlagda i medveten afsigt att bringa lycka, så torde man hafva att häri se ett minne af det vidskepliga bruket utaf runorna och särskildt runstafven.
Några andra vidskepliga bruk, som ej låta ordna sig klassvis, upptaga vi här.
För att skydda sig mot getingstygn kan man antingen lägga tre halmstrån i kors inuti munnen eller ock läsa de s. k. getingorden. Versen har följande lydelse:
»Geting, geting, spik!
Nån ting[1] ä’ du lik.
Stick i mull
Och int i hull,
Stick i vägg
Och int i skägg!»
Orden lyda äfven sålunda:
»Geting, geting, eterspik!
Stick i sten
Och int i ben,
Stick i mull
Och int i hull!»
När man på våren släpper fåren till skogs, tror sig allmogen kunna skydda dem mot odjur, genom att på hvart och ett sätta en tralg, i hvilken man inlägger dyfvelsträck, Hjärnes testamente och vändelrot.
Trollpackor och snikna qvinnor sägas ofta ha en underlig tingest, som kallas bäre (på folkspråket bära[2]) eller med bruten vokal bjära), som drar hem till gården allt hvad egarinnan önskar, men i all synnerhet mjölk och smör. Han göres af ett ullnystan, bestående af trådar utaf sju olika färger. Dessa trådar skola stjälas under sju på hvarandra följande lördagsaftnar på det sätt, att hvarje gång endast träd af en färg tages. Bären beredes på badstugulafven, sedan trådarna till nystanet äro anskaffade. Detta fuktas då med tre droppar blod ur venstra lillfingret, hvarvid uppgifves, hvad bären skall draga till gårds, och följande ord framsägas på högsvenska:
»På jorden skall du för mig springa,
Och jag i helvete för dig brinna.»
