ligger en mycket stor hög, Baleshaugen, der kung Bale eller Bele säges ligga begrafven). För min del anser jag sannolikast, att afgudahuset legat på samma ställe, der sedermera en kristen kyrka blifvit uppförd; och att denna äfven under munktiden, likasom förut, haft stort anseende, tror jag mig kunna sluta deraf, att stället är beläget i en utmärkt bördig och behaglig trakt. Måhända både trädgården och lunden äro af hög ålder. Märkligt är hvad traditionsvis berättas från äldre tider om betydliga och dyrbara jordfynd. Möjligtvis hafva de tillhört Baals tempel; ty vi hafva hört, att dessa alltid varit rika.
Att fenicerna äfven haft något nybygge ännu högre upp i Norge, vid Lofoden, anser jag vara mer än sannolikt, och att de der likasom öfver allt der de fästat sina bopålar haft en ”inrättning för offentlig gudstjenst”. Om någon frågar, hvad fenicerna skulle för sin handel hafva att uträtta vid Lofodens fiskerier, tillåter jag mig att anföra den upplysning, som d:r Movers deröfver lemnar i sitt verk Die Phoenizier (b. 3 s. 92): ”Bland varor, som djurriket lemnar för den feniciska handeln, bör framför allt nämnas fisk, emedan denna handelsgren icke står efter någon annan.” Äfven böra vi erinra oss, att det var just här på Hindön, ej långt från Lofoden, som Leopold v. Buch såg Baals-festen firas midsommarsnatten (Reise 1, s. 360), och några mil nordost derifrån, söder om Tromsö, träffa vi en Balself och en Balsfjord, hvilka namn knappast kunna anses vara tillfälliga.
Om vi nu kasta en blick på alla dessa ställen, så torde vi lätt finna, att Baalskulten varit vidt kringspridd på vår skandinaviska halfö. För det fall någon skulle fråga, om det alltid var under bronsperioden som denna kult var i bruk här i Sverige, så anser jag mig sanningsenligt kunna svara, att det visserligen var med bronsen, som Baalskulten infördes i Skandinavien, men att denna kult här och hvar fortfarit långt in i jernperioden och ända in i medeltiden, och att hon först genom kristendomen småningom blifvit utrotad.
Men oaktadt Baalskulten räckt mycket längre fram i tiden än bronsåldern, så är dock sannolikt, att med den första bronsen inkom i Skandinavien den första Baalskulten och spridde sig småningom i landet. Detta synes mig hafva först inträffat i östra trakten af Skåne, dit jag ansett att den första semitiska kolonien med Baals kult anländt och der bosatt sig.
