Vi komma nu i ordningen att omtala den inrättning för offentlig Baalstjenst, som funnits vid Sognefjorden i Norge, och varom sagan om Frithiof hin fräkne förmäler.[1]
Att der finnes mycket af dikt äfven i den prosaiska delen af sagan, är otvifvelaktigt, men lika otvitvelaktigt är, att på bottnen ligger historia, hvarom man bäst kan öfvertyga sig, om man besöker stället, ser minnesmärkena och hör berättas traditionerna från forntiden. Jag besökte stället i Juli 1826.
Enligt sagan styrde kung Bele Sogn och hade sitt kungasäte på Syrstrand. En strand sträckte sig vester för fjorden, och der var ett stort gudahus (Baldershage). På andra sidan om fjorden stod en by, Framnäs; der bodde Thorsten, Frithiofs fader. Bele fick efter döden sin hög och Thorsten sin midt emot hvarandra, ”så att de efter döden kunde samtala.”
Vid Syrstranden (sœstranden — sjöstranden), som är norra sidan af fjorden, ligger kyrkan Leganger på en förhöjning med sluttning åt söder. Nedanför kyrkan är en trädgård med frodiga planteringar af äpple- körsbärs- och plommonträd; der antecknades äfven ett stort valnötsträd. Ofvan om kyrkan och på sidorna var sluttningen prydd med sköna lummiga träd af björk, lind, alm, ask, mellan bördiga åkerfält, som nu stodo i sin fägring. Allt antyddde bördighet. Ett par hundra alnar vester om kyrkan låg en kummelhög, hvilken en gammal man, som visade oss kring (ty kyrkoherden var borta), kallade Baldershaug (på kartan kallas han Hanehaug). På den sida af högen, som var mot stranden, reste sig en bautasten, den högsta och vackraste jag någonsin sett. Han liknade en obelisk, spetsig, något flat, men utan inskrift. Mannen som ledsagade oss berättade bland annat om striden mellan två fordom mäktiga män; den ena het baldersbonden, den andre djeflabonden. Att den förre vann seger, bevisar att sagan blifvit diktad under Balderskultens tid.
Från Syrstrand seglade vi en half mil i V.S.V. och foro omkring udden, som nu kallas Vagnsnäs och fordom het Framnäs, der Frithiof skall ha haft sin gård. Här ligga åtskilliga ättehögar och skeppssättningar (lagda af sten) från vikingatiden; äfven stå här gamla och tjocka ekstammar, samt lummiga askar och björkar m. m. Från näset i vester ligger Balestranden, der många mena, att Baldershage varit belägen. (På denna strand
- ↑ Björner, Nordiska kämpadater. Sthlm, 1737.
