Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/504

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
160
OSCAR MONTELIUS.

från samma län, dels direkt, dels genom inköp af d:r Ekmans och år 1876 genom gåfva af d:r Åströms samlingar.

Under de två nu i fråga varande åren hafva, så vidt vi veta, inga grafvar från stenåldern blifvit upptäckta hvarken på Öland eller på Gotland eller i Svealand. Att så få sådana grafvar äro kända på de två nämnda öarna, är anmärkningsvärdt, då fornsaker från stenåldern ej sällan hittas der, och då dessa öar åtminstone redan under den äldre jernåldern voro af stor betydenhet.[1]

För att få en öfversigt öfver stenåldersfornsakernas fördelning öfver landet — och således öfver befolkningens utbredning, så vidt denna med fyndens tillhjelp numera kan spåras, — har jag de sista åren varit sysselsatt med utarbetandet af en karta öfver Sverige, på hvilken för hvarje härad eller motsvarande område skall angifvas dels hela antalet nu kända fornsaker från stenåldern, dels medeltalet af sådana saker från hvarje qvadratmil af häradets yta. Genom att med ingen eller svagare färg beteckna de härad, från hvilka endast några få eller ett ringa antal stensaker äro kända, och med starkare färg de härad, i hvilka ett större antal är funnet, — allt räknadt efter qvadratmil, — skulle det blifva möjligt att gifva en så öfverskådlig och riktig bild af Sveriges befolkningsförhållanden under den första perioden af dess kulturhistoria, som för närvarande kan ske.

  1. Från Öland torde man, utom de af Ahlqvist, i Ölands historia och beskrifning, II: 2 sid. 194, omtalade fyra stendösarna i Resmo s:n, ej hafva andra uppgifter om graffynd från stenåldern än följande: en båtformig stenhammare, funnen jemte obrända menniskoben i en grafhög vid Öj i Köpings s:n (St. M. 1304: 1844. 6); ett halfmånformigt flintverktyg, funnet jemte obrända ben i en hög i Runstens s:n (St. M. 1304: 1845. 2); en trekantig flintpil, funnen jemte obrända menniskoben i en grafhög i Gerdslösa s:n (St. M. 1304: 1845. 9). — Från Gotland känner jag följande graffynd från nämnda tid: vid Tjälders i Boge s:n hittades, för omkr. 40 år sedan, ett menniskoskelett, en flintknif och en skalle m. fl. ben af får, liggande i stenkistan i ett stenröse (St. M. 1253); vid Norrgårda i Tofta s:n hittades år 1855 en vacker flintdolk, liggande under hufvudet af ett förmultnadt skelett i en stensatt graf i ett stenröse (St. M. 2188); och vid Bäckstäde i Sanda s:n har man funnit en stenyxa med skafthål bland förmultnade menniskoben i en af fyra flata stenar bildad kista i ett stenröse (St. M. 2976).