Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/507

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
163
DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1878—1879.

I sammanhang härmed böra vi omtala ett fynd, som Statens Hist. Museum år 1879 erhöll genom gåfva af hr trafikdirektör C. J. Hammarsköld, och som bestod af en slipad mejsel af svart skiffer med eggen tillskärpt från ena sidan, 4 väl slagna pilspetsar af röd qvarts, samt 1 dylik pilspets och 1 groft tillhugget, nästan »halfmånformigt verktyg» af olivfärgad qvarts (St. M. 6342). Dessa saker hade anträffats i Katrinebergs kapellförsamling, Helsingland, »uti sandlager på 4,5 fots djup under gräfning för Bresiliedammarna vid utloppet af Bresiliesjön, mellan Åmot och Katrinebergs bruk, 4 mil från Ockelbo jernvägsstation». Fyndet står, så vidt vi veta, ensamt i sitt slag i Sverige. Mejselns form och ämnet i pilspetsarna antyda dock, att det snarare tillhör lapparnes än den sydskandinaviska befolkningens stenålder. Arktiska folk i andra länder än Sverige hafva ofta användt qvarts och qvartsit till verktyg och vapen.


De svenska grafvarna från bronsåldern äro, såsom bekant, antingen täckta af en jordhög eller ett stenröse (stenrör, stenkummel). Jordhögarna, som egentligen tillhöra slättbygderna i Skåne och Halland, äro i de flesta fall stora och af en betydlig höjd. Stenrösena, hvilka ofta äfven utmärka sig genom sin storlek och höjd, ligga vanligen på berg med fri utsigt öfver hafvet eller annat stort vatten.

Statens Hist. Museum erhöll år 1878 åtskilliga fynd, som af rektor N. G. Bruzelius anträffats i grafhögar från bronsåldern, belägna inom Jerrestads och Ingelstads härad i sydöstra Skåne (St. M. 6150). Andra högar från samma tid undersöktes år 1879 vid Ramlösa nära Helsingborg af amanuensen vid Lunds Museum, d:r Söderberg; de dervid anträffade fornsakerna, bland hvilka märkas en bronsknif af ovanlig form, förvaras i Lunds Museum.

Om den graf från den äldre bronsåldern, som jag anträffade i den troligen under stenåldern uppförda hällkistan vid Hammar nära Kristianstad, är redan taladt, liksom om det lerkärl med brända ben, som jag fann i en annan stenåldersgraf på samma bys egor.

Stenrör från bronsåldern hafva i icke obetydligt antal blifvit under de två sistförflutna åren upptecknade och beskrifna i olika