i Kjöbenhavns Museum förvarade långa flintknif, som är afbildad i Worsaaes Nordiske Oldsager, fig. 51. Man har i denna likhet velat se ett exempel på det inflytande, som de utifrån komna arbetena af brons utöfvat på den nordiska stenåldern mot dennes slut. Jag tror äfven, att den anmärkta likheten är af vigt, men anser det vara möjligt, att förklaringen af denna likhet borde sökas deri, att både flintknifven och bronsvapnet vore nordiska arbeten.
Ett bronssvärd med bronsfäste, — åttkantig kafle och oval knapp, — af samma form som fig. 1 å sid. 886 i Stockholms-kongressens förhandlingar, men med andra sirater, hittades år 1878 i en sandgrop vid Valleberga i Ingelstads härad, sydöstra Skåne. »Svärdet stod med fästet synligt öfver sanden.» Bronssvärd af denna typ äro ej sällsynta i Danmark, men äro hittills endast i mycket ringa antal kända från den Skandinaviska halfön.[1]
I apotekaren Svanlunds samling i Simrishamn såg jag 1878 ett ovanligt vackert bronssvärd likt fig. 7 å sid. 888 i Stockholms-kongressens förhandlingar. Det är jemte ett skelett m. m. funnet vid Gislöf i en stenkista, som var täckt af en låg kulle, öfver hvilken plogen länge gått.
I mellersta Sverige är ett mycket väl bevaradt bronssvärd förlidet år funnet, vid Komministersbostället i Stora Mellösa s:n, Nerike. Svärdet, som har bred tånge, med 10 nithål, är af en i Skandinavien mycket ovanlig form. Det hittades »under stenbrytning i ett stenrör, på omkring 4 fots djup» (St. M. 6384). Från St. Mellösa och angränsande socknar, Asker, Skyllersta och Ekeby, — således i dalen mellan Qvismaren och Hjelmaren samt omkring förstnämnda sjö, — äro förut flere fynd från bronsåldern kända, under det att sådana fynd knapt någonsin anträffats i andra delar af Nerike.
Under ett besök på Öland 1879, då jag hade tillfälle genomgå godsegaren C. G. Segrells samling på Tveta, antecknade jag bland många andra märkliga fornsaker en doppsko af brons till slidan för ett bronssvärd. Denna doppsko, funnen i en åker vid Slagerstad i Stenåsa s:n på Öland, är af en förut från Sverige och, om jag ej misstager mig, äfven från det öfriga
- ↑ Jfr sid. 885 i Compte-rendu du Congrès de Stockholm.
