qvinliga figurer förekomma. Dessa manliga figurer stå långt ifrån hvarandra, så att de alldeles icke kunna tänkas vara i strid med hvarandra. Och hvad som isynnerhet synes mig böra uppmärksammas, är att alla dessa mansfigurer äro tecknade blott med enkla linier, och på samma sätt äro, så vidt jag kan erinra mig, alla de mansfigurer tecknade, som förekomma på hällristningar i Danmark, der icke heller några qvinnobilder lära förekomma. Åtminstone äro figurerna vid Cimbris mer lika de danska än de bohuslänska, hvilket synes mig vara ett bevis för, att dessa äldsta skånska hällristningar härstamma från Danmark, likasom det länge varit min öfvertygelse, att den äldsta bronsen i Skåne derifrån härstammar, der han också i största mängd funnits.
Att hällristningarna vid Cimbris äro äldre än figurerna i Kiviksgrafven och på Villfara-stenen, anser jag mig kunna antaga; äfvensom jag anser dem vara vida äldre än hällristningarna i Bohuslän.
Beträffande de två figurer af fartyg, som herr stadskassör Nisbeth meddelat mig, så synas de hafva varit försedda med rostrum på båda ändar, och sådan synes mig äfven den skeppsfigur på Kiviksmonumentet vara, som är afbildad i d:r Montelius’ förut nämnda uppsats i Stockholmskongressens förhandlingar (sid. 462, fig. 17).
Det torde härvid böra nämnas, att d:r Carlo Landberg till mig yttrat, att de nu brukade skeppen vid Syrien hafva rostrum utstående under både för- och akterstäfven. Han har lofvat att deraf sända mig ritning.
De tjugunio första sidorna af förestående afhandling voro, jemte den
hithörande planchen, tryckta redan i Juni 1875, då ett mindre antal
exemplar utdelades till deltagarne i Fornminnesföreningens möte i Göteborg.
Tillägget (sid 30—46) lemnades till tryckning i Januari 1876.
