Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/522

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
178
OSCAR MONTELIUS.

Af de nyssnämnda 236 grafvarna innehöllo 83 lemningar af brända och 136 af obrända lik. I 64 af de senare funnos lemningar af spikad likkista, 35 hade antingen haft en af löst nedsatta bräder bildad kista, eller ock hade liken i dem nedlagts utan sådant skydd; 37 voro stora breda grafkammare, i hvilka man i de flesta fall kunde skönja spår af timrade väggar, golf och tak. Till grafvarna med obrändt lik torde äfven böra räknas 2 i vallen funna lemningar af farkoster, emedan åtminstone den ena i fören hyste ett qvinligt lik, med ovala spännbucklor, sax och knif. Denna båt var 20 fot lång och hade varit sammanhållen af öfver 500 klinknaglar. Den andra båten, som tydligen var stympad, hade varit större. I samma vall upptäcktes ytterligare tre båtar, hvilka ännu ej hunnit undersökas.

Grafvarna å detta fält, hvilka oftast voro fylda med stora stenblock, som endast genom sprängning kunde undanskaffas, liknade i allmänhet dem å fältet vid borgen. De förra voro dock jemförelsevis rikare på vapen; i dem äro nämligen redan funna 23 sköldbucklor, 19 spjut, 12 tveeggade svärd, 4 mindre, eneggade huggare, en mängd pilar m. m.

I 15 af dessa grafvar hade hästar nedlagts jemte den döde. I två lågo två hästar, i hvar och en af de öfriga blott en. Hästarna lågo vanligen på en afsats, 1—2 fot högre än grafvens botten, och alltid utom den egentliga grafkammaren; i ett fall sträckte sig dock kammarens tak öfver hästen. De flesta hästarna hade användts som ridhästar, att sluta af de bredvid dem liggande stigbyglarna och sporrarna; två (parhästar i samma graf) hade haft prydligt bronsbeslagna selbågar. De flesta hade en jernbrodd i hvarje hof, men ingen hade skor, hvadan hästskor ej torde hafva varit i bruk här under den yngre jernåldern. Hästarna hafva varit af medelstorlek och deras kroppsbyggnad kraftig.

De år 1879 gjorda fynden äro synnerligen storartade och öfverträffa, genom de många nya typerna och genom sin dyrbarhet i öfrigt, vida de ovanligt rika fynden från 1877. Bland de mest framstående må nämnas: en armring af »jet» (gagat), fullkomligt hel, den första från Norden[1]; en liten dyna af brunt siden, på båda sidor prydd med en i silfver broderad hjort; en

  1. I England och Irland äro sådana arbeten ej sällan funna.