Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/523

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
179
DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1878—1879.

dylik hjort, broderad i guld; flere väfda eller flätade band af guld, som burits omkring hufvudet; guldtråd, som synes hafva varit inväfd i kläder; ett litet krucifix af silfver, med bilden i filigranarbete; ett par silfverspännen i form af häst med väpnad ryttare; ett par små hästar af silfver med rika slingornament och ögon af granat; en liten qvinnobild och en stor mängd andra föremål af silfver, många af främmande och oväntade former; en mängd kufiska mynt; 2 anglosachsiska mynt, det ena prägladt för Edvard d. ä. (901—925), det andra från samma tid, slaget för en Sithric;[1] flere imitationer i silfver efter Karl den Stores mynt; ett romerskt silfvermynt (Faustina d. y.); 6 glaskärl, af hvilka 3 äro af den på Björkö vanliga trattformiga sorten; en ofullbordad sådan trattformig bägare, som måhända talar för inhemsk glastillverkning redan vid denna tid, isynnerhet som glaskärl af denna form ej äro kända från något annat land; spelbrickor af glas; 60 ovala spännbucklor af brons, bland hvilka flera äro af nya typer; ett stort, präktigt, likarmadt bågspänne af ny typ; många spännen af andra slag, bland hvilka ej få af förut okända typer; 4 bronsfat, af hvilka ett vid kanten prydes af 3 försilfrade fåglar; en liten bronsskål med inneliggande snidad bensked; lemningar af 9 jernbeslagna ämbar, 10 skrin med jern och bronsbeslag, ett bronsbeslaget bälte och flere pungar af förgyldt läder, vanligen innehållande vigter eller mynt; ett mycket stort, utskuret benstycke, troligen af en hval, m. m.

Öfver hvarje graf med obrändt lik har Stolpe upprättat noggrann planritning på rutadt papper, utvisande efter skala grafvens storlek och alla föremålens läge.

Äfven annorstädes än på Björkö äro under de två sista åren ett stort antal svenska grafvar från jernålderns senare hälft undersökta: i Södermanland af ingeniör Friberg och mig, i Östergötland och Kalmar län af mig, i Småland af Palmgren, m. m. På två ställen i Tjust, vid Stjelkhammar och Hägerstad, fann jag obrända lik, hvilka, såsom på Björkö, varit nedlagda i spikade träkistor. I ett stenröse nära Långemåla kyrka i Kalmar län fann man 1879 en liten oval spännbuckla af brons från midten

  1. Dessa äro de första anglosachsiska mynt, som, så vidt man vet, hittats på Björkö; båda äro äldre än de i Sverige eljest vanliga. Några af det senare slaget äro ännu ej funna på ön. (Jfr Sveriges historia, 1 sid. 307).