Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/524

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
180
OSCAR MONTELIUS.

af jernåldern (lik fig. 434 i Sv. forns.), liggande jemte obrända ben i en 17 fot lång, af resta hällar bildad och af hällar täckt kista; spännet förvaras i hr Blombergs samling på Skärshult.

På Gotland hafva under dessa båda år många grafvar från midten och sista delen af jernåldern anträffats. Bland dem märkas i främsta rummet de på Vallstena rum i Vallstena s:n, der man äfven förut gjort en mängd dyrbara fynd både från den äldre jernåldern och från följande århundraden. Åren 1878 och 1879 träffades här flere grafvar, af hvilka vi särskildt böra omnämna en ovanligt rikt utstyrd graf från midten af jernåldern, innehållande bl. a. ett svärd med präktigt fäste, lemningar af en sköld, hvars midtbuckla varit prydd med förgyld brons, delar af ett betsel och flere till seldon hörande beslag, allt af rikt förgyld brons och prydt med vackra slingsirater (St. M. 6295). Svärdsknappen, af guld, inlagd med granater, är nästan alldeles lik fig. 407 i Sv. forns. År 1879 har kand. Gustafsson, med anslag af Vitterh.-Akademien, företagit undersökningar på detta vigtiga graffält, från hvilket man ej förut egt tillräckligt noggranna iakttagelser af fyndförhållandena.

Vid borttagandet af en »stenvast» (stenröse) å Krasse egor i Guldrupe s:n hittades 1879 en stor, rund spännbuckla af brons, prydd med guld och silfver (afbildad fig. 54 å sid. 169 i Månadsbladet 1879), samt ett präktigt hals- eller bröstsmycke, bestående af 35 hängprydnader lika fig. 613 i Sv. forns. (St. M. 6387).

Vi sakna här utrymme att i afseende på runstenarna redogöra för de under åren 1878 och 1879 nyfunna eller återfunna, för de åtgärder som vidtagits för att åter uppresa de fallna, samt för de nya afteckningar, som tagits af svenska runristningar. I en följande årsberättelse hoppas vi kuuna egna särskild uppmärksamhet åt dessa vigtiga minnesmärken.

Af den nu meddelade öfversigten finna vi, att de två sistförflutna åren lemnat särdeles vigtiga bidrag till kännedomen om Sveriges kulturhistoria under hednatiden. Det är klart, att en fullständig bearbetning af detta nya material kräfver sin tid, men för beskrifningen och afbildningen deraf är redan åtskilligt gjordt, såsom man finner af den förteckning öfver den arkeologiska litteraturen i Sverige under 1878 och 1879, som följer.