Bland de åtta frågor, som blifvit af föreningens styrelse antagna såsom öfverläggningsämnen å mötet, företogs nu den första, så lydande:
Finnas grafvar från stenåldern på Kalmar läns fastland?
Doktor Montelius yttrade[1]:
Kalmar läns fastland är, såsosm vi veta, mycket rikt på lösa fornminnen från stenåldern, och en blick på den här anordnade utställningen visar oss vackra prof derpå. Det har derför väckt förvåning, att man ännu icke inom denna trakt lärt känna någon graf från nämnda period. För min del är jag öfvertygad om, att detta endast berott på vår ännu ofullständiga kännedom om länets fasta fornlemningar, i detta fall så mycket mer förklarlig, som allt antyder, att de grafvar från stenåldern, hvilka här torde finnas, böra vara sådana af jord och sten täckta stenkistor, som icke vid ett ytligt betraktande visa sig såsom stenåldersgrafvar. Vi veta, att det från denna period i andra delar af Sverige finnes stora minnesmärken, — stendösar, gånggrifter och hällkistor, — som vid första ögonkastet igenkännas vara grafvar från stenåldern; att några sådana icke förekomma på Kalmar läns fastland, är mer än sannolikt. I alla södra Sveriges landskap har man emellertid anträffat ett slags grafvar från stenålderns slut, hvilka icke utan grundlig undersökning kunna skiljas från grafvar tillhörande senare perioder. Detta är, såsom nyss nämndes, stenkistor, hvilka äro så täckta af jord eller sten, att det hela liknar vanliga grafhögar eller stenrösen, och att man, först sedan denna betäckning blifvit borttagen och grafvens inre undersökt, kan säga, från hvilken tid grafven är. Att sådana grafvar finnas här på kusten, är antagligt, för det första derför, att antalet lösa fornsaker från stenåldern här är så stort, och för det andra derför, att i Bleking, samt inom Vexiö och Jönköpings län flere dylika grafvar blifvit anträffade, särdeles under de senare åren genom komminister Palmgrens undersökningar.
För en kort stund sedan erhöll jag också en upplysning, som gifver anledning antaga, att förevarande fråga, som vi, när
- ↑ Den redogörelse, som här lemnas för förhandlingarna vid mötet, grundar sig på stenografisk uppteckning af herr v. häradshöfdingen A. Thollander.
