Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/539

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
195
MÅNDAGEN DEN 23 AUGUSTI. ANDRA FRÅGAN.

hvardera perioden egendomliga formerna och siraterna. Ej heller i afseende på stensaker är frågan så lätt. Under stenåldern var sten, ben, trä och dylikt de enda material, som användes till vapen och verktyg, men det ligger i sakens natur och är af fynden bekräftadt, att dessa ämnen och särskildt stenen äfven under en senare tid skulle användas, ty till en stridshammare eller spjutspets var sten nästan lika användbar som metall, men tillika mycket billigare. Utan tvifvel är det också riktigt, hvad några föregående talare antydt, eller att en del af de här i länet funna fornsakerna af sten kan hänföras till bronsåldern, ehuru man ej i hvarje särskildt fall kan afgöra, om ett i jorden hittadt vapen af sten ditkommit under sten- eller bronsåldern.

Då sistnämnda period kan anses motsvara ungefär hela det första årtusendet före Kristi födelse, är det klart att det för oss bör vara af intresse att känna, hvilka minnen från denna period inom länet kunna uppvisas, på det att vi måtte kunna så nära som möjligt följa befolkningens utbredning här under denna aflägsna tid. Utom de många här gjorda fynd från bronsåldern, som ses i fornminnesföreningens samling och i utställningen, eger Statens Historiska Museum i Stockholm åtskilliga ganska intressanta saker från denna tid, anträffade dels på Öland dels på fastlandet[1]. De flesta äro hittade ensamma i jorden, men, såsom redan blifvit anmärkt, är det ganska troligt, att många af dessa saker ursprungligen legat i grafvar, hvilka förstörts under odling eller af andra orsaker. Det kan derför aldrig nog inskärpas, huru vigtigt det är att noga taga reda på de förhållanden, under hvilka ett fornfynd anträffas.

Jag nämnde, att bronsåldern omfattar ungefär tio århundraden. Det har också visat sig möjligt att göra skilnad mellan de grafvar och fornsaker, som förskrifva sig från den äldre och från den yngre delen af denna långa period, och här i länet äro fynd gjorda från båda dessa delar.

De fasta fornlemningarna erbjuda ett särskildt intresse, emedan de bättre än enstaka föremål gifva upplysning om

  1. De vigtigaste af dessa fynd äro omtalade i Statens Historiska Museum, kort beskrifning till vägledning för de besökande — » — af Oscar Montelius (4:de uppl., Stockholm 1880), sid. 19, 24, 25 och 29.