Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/540

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
196
MÖTET I KALMAR, AUGUSTI 1880.

bygdens utbredning under den tid, de tillhöra. Jag tror, att detta län är särdeles rikt på grafvar från bronsåldern, de flesta i form af stenrösen, som till betydligt antal träffas utefter kusten, vanligen vackert belägna på ett högt berg med fri utsigt utåt hafvet, såsom äfven i andra delar af landet är fallet. Bland dessa grafvar ber jag att särskildt få nämna några, som herr godsegaren Ekerot under sistlidna år undersökt. Han har öppnat sex sådana i Mönsterås socken belägna rösen. I fem af dessa anträffades väl, såsom ofta händer, icke några anmärkningsvärda fornsaker; man hade begraft den döde bränd eller obränd, men icke lagt några saker vid hans sida. I det fjerde röset fanns deremot ett halssmycke af det slag som vanligen, ehuru oriktigt kallats diadem[1], och som tillhör den äldre delen af bronsåldern. Sådana rösen torde vara särdeles talrika i länet, men tyvärr finnes ingen fullständig förteckning öfver dem. Jag hade emellertid under förra året, i trakten af Vestervik, tillfälle att på en enda dag uppleta omkring 30 dylika rösen, hvilket visar, huru allmänt de förekomma, i synnerhet som de icke ligga i större grupper, såsom grafhögarne från jernåldern, utan mera enstaka. Möjligt är väl, att en del af dessa rösen tillhöra jernåldern, men jag har anledning antaga, att flertalet förskrifver sig från bronsåldern. Man hör ej sällan den önskan uttalas, att dessa minnesmärken så fort som möjligt borde undersökas, och naturligtvis vore sådant i vissa afseenden önskvärdt, ehuru det är omöjligt att medhinna en sorgfällig undersökning af alla dessa fornminnen under det eller de närmaste årtiondena. Å andra sidan är det dock för oss en skyldighet att, äfven om det vore möjligt, icke genomforska alla, utan lemna några orörda åt kommande forskare, emedan ständigt nya frågor uppstå, som för att kunna fullständigt besvaras fordra noggrann iakttagelse af omständigheter, på hvilka man kanske nu ej tänker.

En särskild fråga, som i sammanhang härmed bör uppmärksammas, är den om hällristningarna. Vi veta, att dessa förskrifva sig från bronsåldern, och det är ganska anmärkningsvärdt, att ingen sådan ännu är känd inom Kalmar län, då de

  1. Af samma form som fig. 122 i Svenska fornsaker, men slätt och utan sirater.