förf. till mycket gagn; mången vigtig vink, mången förträfflig sammanställning har han der funnit och brukat. I allt väsentligt grundar sig dock följande framställning i främsta rummet på Kalmar slotts räkenskaper och andra dylika från 1500-talet i k. kammararkivet förvarade handlingar, samt vidare på de af V. G. Granlund ur riksregistraturet utgifna kungabrefven i byggnadsärenden under Johan III:s tid.
Enligt sannolikt antagande är Kalmar slott grundlagdt omkring år 1200, troligen något af de senare åren af 1100-talet. Man eger ännu en handling, deri Magnus Benedicti, östgöta lagman, skrifver sig höfding på Kalmar (prefectus Kalmarnensis) omkring år 1200, och man kan vidare af slottets eget utseende döma, att det verkligen till sina första grunddrag tillkommit vid denna tid. När vi säga slottet, menas här sjelfva den nuvarande slottsbyggnaden, utan afseende på de omkringliggande vallarne o. s. v. Såsom en hvar vet, bildar slottet (se planen, fig. 1) en temligen oregelbunden fyrkant med fyra runda torn och deremellan murar, som ursprungligen varit vallar eller försvarsmurar (strykvärn). På de båda mot landet vettande sidorna, såsom de farligaste punkterna, finnes dessutom midt på hvarje sida ett större försvarsverk, af hvilka det ena kallas Vattentornet (5) och det andra Rödkullatornet (12). Nu är förhållandet, att samtliga dessa verk vid närmare granskning visa sig härröra från den tid, då en dylik plan för borgars anläggning var gängse i Norden, eller den då man med båge kunde nå ungefär så långt som från torn till torn. Det var nämligen en regel, som redan de gamle kände att, när man anlade en borg, skulle det icke vara längre afstånd från de egentliga fasta punkterna (tornen), än att hela den mellan dem liggande mursträckan kunde bestrykas med båge. Som bågens inrättning småningom fullkomnades, och man känner dennas utseende ända från 1200-talet, kan man på grund af afståndet mellan tornen någorlunda beräkna byggnadens ålder; och det visar sig då, att på 1200-talet bågen nådde ungefär så långt, som afståndet är mellan de fyra tornen, när man mäter det efter mellanliggande mursträckor. Man behöfver för öfrigt endast betrakta utseendet af Vattentornet, detta det ursprungliga slottets största och vigtigaste verk, för att finna, att det utgjort en kärna i försvaret, en sådan punkt, dit besättningen, i
