händelse det öfriga af borgen intogs, kunde draga sig tillbaka för att våga ett sista försvar. Det är derför, som detta torn har en brunn; ty det var naturligtvis nödvändigt att ega tillgång på vatten, om man ville försöka ett försvar, som skulle draga ut på tiden. Det mest afgörande beviset för att verkligen så förhåller sig, som nu omtalats, ligger i det af Sylvander påvisade förhållandet, att samtliga hörn- och midttorn samt muren hafva gemensam grundval och till 14 alnars höjd i hvarandra murade förtagningar, samt i öfrigt äro uppförda af samma material och på enahanda sätt, hvaremot högre upp gemensamheten hos de olika delarne upphör.
Det äldsta slottet bestod således af dessa torn och murar, och sedermera hafva så småningom tillkommit smärre låga byggnader innanför ringmuren, sannolikt med en del af denna till ytterväggar; men vid år 1337 blef slottet föremål för en stor ombyggnad. Man har i behåll ett kungligt bref af Magnus Eriksson, som ålägger vissa gärder för detta ändamål. Vid en närmare undersökning af den norra flygeln visar sig ock af många omständigheter, att den är särdeles gammal; arten af ombyggnaden bestod för öfrigt deri, att de särskilda tid efter annan uppförda husen (stugorna) innanför ringmuren sammanslötos till större flyglar och höjdes, äfvensom murar och torn sannolikt ökades och stärktes. Efter 1337 och följande år, då denna förbyggnad företogs och åtskilliga andra förändringar gjordes, känner man icke mera om byggnadens historia; med all sannolikhet kan man af flere omständigheter sluta till, att något vidare ej gjordes vid slottet under de båda följande århundradena. För öfrigt är det för vårt ämne af vigt att nu i förbigående nämna, det befästningarna omkring slottet icke härröra från medeltiden. Dessa vallar och de runda hörntornen (postejerna) äro tillkomna först senare till försvar för sjelfva slottet, som deremot under medeltiden var sitt eget försvar. Då vi icke vidare komma att sysselsätta oss med dessa befästningars historia, må här anmärkas, att de uteslutande tillhöra renässansen, och att man arbetade på dem länge och med otroligt dryga kostnader. Gustaf I ville göra slottet till ett starkt bålverk, rikets vigtigaste gränsfästning mot Danmark, och med sin vanliga kraftfullhet företog han derför dess befästande. Den mot vester belägna postejen (bastionen), det äldsta af dessa
