Sveriges våld och började sedan att småningom förfalla för att aldrig ånyo komma sig upp igen. Dess betydelse såsom fästning berodde på dess läge såsom en vigtig försvarspunkt mot Danmark; och sedan Sverige med sig införlifvat de danska landskapen och dermed afrundat sina gränser efter halföns naturliga förhållanden, upphörde denna betydelse af sig sjelf. Inemot 1670 var Kalmar slott såsom fästning i det närmaste slopadt, och sedan dess har man icke satt i fråga att förstärka det eller att ens i något så när dugligt skick underhålla det i denna egenskap.
Hvad vi i denna korta öfversigt egentligen skulle sysselsätta oss med, var slottets byggnadshistoria under renässansen och de med denna sammanhängande konstnärliga inredningarna och utsmyckningarna. Denna historia delar sig helt naturligt i tre skeden, af hvilka man kan kalla det första kung Göstas, hvilket varade från omkring 1536 till 1555, då konungen redan började åldras och personligen mindre tog del i denna angelägenhet. Sedermera komma vi till Erik XIV:s skede, hvilket vidtager från 1555, då slottet af hans far öfverlemnades som län åt honom, för att gifva honom ett passande underhåll och öfva honom i den svåra konsten att förvalta en större landsdel. Denna tiderymd sträcker sig till 1568, då Johan III:s tidskifte vidtager till 1592. Efter Johan III upphörde, strängt taget, all betydligare byggnadsverksamhet här. Men då emellertid denna oafbrutet fortgick under de nu nämnda sextio åren, då framstående krafter härvid voro verksamma, och en del af deras arbeten ännu, fast i mycket stympadt skick, bevarats åt vår tid, så utgör Kalmar slott den måhända bästa källa vi ännu ega för kunskapen om, hvad vår renässanskonst förmådde åstadkomma.
Det första tidsskedet har få och icke fullt sammanhängande underrättelser att meddela oss i vårt ämne; men man kan dock af åtskilliga sannolikhetsskäl och med stöd af befintliga lemningar göra sig en ungefärlig reda för dess verksamhet. Denna tid kan icke uppvisa några lysande konstnärsnamn; sådant är för öfrigt fallet äfven vid andra af kung Göstas byggnader, med hvilka nyttan i främsta rummet afsågs. Räkenskaperna, som äro i behåll sedan 1540, visa, att någon egentligen ledande konstnär för byggandet här icke fanns under denna tid. Gustaf I förordnade visserligen Henrick van Kölen 1535 att börja uppföra en jordvall utanför gamla ringmuren; men denne var sannolikt
