Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/567

223

KALMAR SLOTTS KONSTHISTORIA UNDER RENÄSSANSEN.

föga erfaren, efter konungens fogde, Jöns Nilsson, skrifver och begär en ”vallmästare” för arbetet. Konungen svarar (april 1536), att fogden skall hålla sig till Henrick, ”eftersom han hafver utgifvit sig för en byggmästare”. Länge lär han ej heller qvarstannat; ty 1540 är han ej upptagen i räkenskaperna, och något år senare finna vi honom anstäld å Gripsholm. I stället nämnes sagda år en Fredrik byggmästare, en person som både förut och efteråt förekommer omtalad vid Stockholms slott och redan 1531 såsom Friedrich Mussdorfer blifvit utnämnd till öfverste byggmästare. Måhända var han blott nedskickad för att gifva nödiga anvisningar till byggnadsarbetets fortgång. För öfrigt är det endast vanlige handtverkare och underordnade personer, som omtalas i räkenskaperna. Hvad som åtgjordes vid slottet under Gustaf I:s tid, var egentligen rent byggande. Dit hör i första rummet ombyggnaden af den norra eller s. k. kungsflygeln, hvilken af ålder gält såsom konungens bostad. Der uppmurades ”konungsmaket” (10), hvars tak pålades redan 1542, och som från 1541 inreddes, en inredning hvilken icke mer finnes i behåll. Vidare bygdes på Rödkullatornet (14) två gemak, hvardera med fem fönster, af hvilka gemak det ena nu bildar genomgång. Sedermera hafva vi att märka ”nya salen” (13), som nu kallas drottningsalen, och hvilken börjades 1541. Den sal, som sedermera fick namnet ”rutsalen” (11), omtalas också ganska tidigt. Vidare ”grå salen” (9), som då var delad i två rum, och som först sedermera fått sitt namn, samt slutligen ”frökenrummen” (14—17), de små rum, som ligga på norra sidan, och hvilka tillkommit på det sätt, att man uppdragit en mur utanför den gamla borgmuren, hvilken sålunda blifvit mellanvägg. Hela denna våning var den gamla konungabostaden, och dess iståndsättande fortgick under hela detta tidskifte, ehuru man svårligen kan uppvisa några egentliga spår af denna verksamhet i konstnärlig mening. Inredningarna hafva sedermera förnyats, och äfven hvad murarne beträffar äro åtskilliga förändringar vidtagna; dessutom äro räkenskapernas uppgifter temligen knapphändiga och ej alltid lätta att rätt förstå. Sedermera började man uppföra vestra flygeln. Der omtalas redan från 1549 det ”nya konungsmaket” (7). Dess uppmurning börjades sagda år och fortgick under de följande. Slutligen hafva vi att märka den stora salen på andra sidan om