Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/577

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
233
KALMAR SLOTTS KONSTHISTORIA UNDER RENÄSSANSEN.

28 febr. 1575. I denna egenskap fortfor han att vara verksam ända till sin död i slutet af 1602 eller början af 1603, och har sålunda i högst väsendtlig mån bidragit att gifva Kalmar slott den gestalt det ännu, trots århundraden, trots förstörelse och vandalism, eger. Han var en konstnär af hög rang inom sitt fack, hvarom hans ännu bibehållna arbeten vittna. Den vackra och smakfulla öfverbyggnaden öfver slottsbrunnen (fig. 5), som börjades 1571, men egentligen utfördes senare och fullbordades 1581, är ett af bevisen på denna hans begåfning och hans medarbetares skicklighet, samt ett arbete som tilldragit sig uppmärksamhet och erkännande till och med af en så skarpsynt kännare som Lübke (se hans ”Geschichte der Architectur”, 5:e Auflage, 1875). Hvad som dock mest hedrar denne konstnär, är att han, med ledning af konung Johans anvisningar, lyckades att åt sjelfva slottet förläna enhet och reda. Det gälde att sammanlänka de spridda rummen, här höja ett golf, der sänka ett annat, gifva fönstren utåt samma storlek och form, vidare att alldeles förändra hela vattentaket, som förut öfver flyglarne var luttak, men nu förändrades till kroppåstak, medan äfven tornen fingo ny och förbättrad betäckning, och slutligen att ånyo inreda hela denna praktfulla konungaboning, vid hvilket företag han närmast öfvervakade de konstnärliga krafter, hvilka personligen utförde det. Såsom biträden hade han först och främst Roland Mackle, den tyske stenhuggaren, och vidare Marcus Wulfrum, hvilken under 1573—1579 var underbyggmästare vid slottet och sedermera, efter några års anställning vid Kronobergs slott, återkom 1584. Han var, såsom vi förut visat, till en början konstsnickare, blef sedan underbyggmästare och har troligen haft öfverinseendet öfver rummens träinredning. Denne åter hade under sig Olof Andersson, hvars höga lön antyder, att han varit en skicklig man. De tillkallade tillfälliga biträdena få vi något lära känna i det följande.

Hvad nu inredningen och dekoreringen under Johans tid vidkommer, hafva vi först att nämna rutsalen (11), som ligger innanför grå salen, och hvars inredning började 1571. Räkenskaperna omtala, att ”ehn Tysk Löffsnider” fick betalning för ”30 st. Capitell thil Nye salen och 2 Capitell på dören i Konungz Machedtt”; båda dessa arbeten finnas ännu qvar, de förra i den nämnda salen, de senare utanför gyllne salen. Mannen hette,