Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/576

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
232
C. EICHHORN.

Kalmar och Borgholm (9 maj 1572) med högst vidsträckt myndighet. Enligt hvad Sylvander (1, 81—84) utförligt sökt visa, skulle han, som inkallats hufvudsakligen för fästningsbyggandet, hafva missbrukat konungens förtroende, uppburit stora summor utan att fyllest redovisa dem, och derpå, för att undvika allt ansvar, på våren 1574 hemligen begifvit sig ur riket. Denna bevisning, stödd som den är på en vidlyftig och sakrik utredning efter räkenskaperna och kungabrefven, föreföll oss länge tillfredsställande; men så kom den egna, af Sylvander ej kända omständigheten i dagen, att Baptista Pahr (se Granlund, ”Konung Johan III:s byggnads- och befästningsföretag”, 2, 154) 1577 var anstäld som byggmästare vid Elfsborgs befästning, hade fordran hos kronan samt först 1578 ”drog ur landet”. Nyckeln till gåtan, att en person, som hemligen afvikit för stora försnillningar, åter befinner sig i riket ett par år efteråt och uppbär penningar, lyckades vi finna vid genomgåendet af Kalmar slotts räkenskaper, der ett svenskt sammandrag af Pahrs på tyska afgifna vidlyftiga byggnadsräkning för åren 1572—74 samt åtskilliga vid detsamma fogade upplysningar och förklaringar påträffades, hvilket allt i väsentlig män ändrar Sylvanders uppgifter. Vi vilja ej här i enskildheter fullfölja frågan, utan nämner blott, att Baptista Pahr var återkommen senast i mars 1575, att han vid den då uppgjorda slutliqviden befanns hafva en af konungen sjelf erkänd fordran på tillsammans 511 1/2 daler och derför då erhöll en afbetalning å detta belopp. Skälet till Pahrs hastiga afresa var fruktan för konungens missnöje med hans klena arbete, såsom tydligen framgår af Johans bref 22 maj 1574. Hans verksamhet var för öfrigt af föga betydenhet för Kalmar slotts fortsättande, och vi hafva blott af aktning för den rättvisa, historien alltid måste skipa, uppehållit oss vid hans person. De vigtigaste spåren af denna verksamhet efterlemnade han å Borgholm, men i synnerhet genom inskaffandet af sina båda bröder och det ”ämbetsfolk”, som de hade i följe.

Bland de sålunda till Sverige inkomne intager tvifvelsutan Baptistas broder, Dominicus Pahr, det främsta rummet. Han anlände i juni 1572, antogs till byggmästare å Borgholm genom beställningsbref af 7 juli s. å., förordnades i maj 1574 till biträde vid fortsättningen af Kalmar slotts befästningar och erhöll slutligen formlig fullmakt som byggmästare vid båda slotten