som ”mantalet” visar, ”Tijdeman snidare”, och han hade en Hans med sig. Antagligen är salens inlagda panelverk, praktfullt ännu i sitt förfall, från ungefär samma tid. Det var dess i månghörningar inlagda golf, som säges gifvit den sitt namn. Jemte gamla kungsmaket är nu denna sal den enda, der hela panelverket finnes, ehuru vandaliseradt, i behåll; och dess återställande skulle göra den till ett praktrum af måhända ännu större effekt än det mindre gemaket. Vidare hafva vi att märka gyllne salen (7), mötets samlingsrum, tidigare kallad (nya) konungsmaket. Den inreddes ånyo från 1575. Först utfördes taket 1575 och 1576 af en tysk löfsnidare, Michel von Bern, efter beting med Arvid Svan, då ståthållare, och Dominicus Pahr. Han har utfört skulpturarbetet, hvilket glänst i synnerlig prakt, då den rika färgprydnaden ännu var frisk. Detta arbete betalades med en summa af 3,900 mark eller 150 daler, ungefär motsvarande 15,000 kr. i vårt mynt, men jemförelsevis ännu mera den tiden. Det var sannerligen en solid prakt, som äfven vår renässans nedlade i dekorationer! Hvarje ruta är olik den andra; de arbetades i stycken och uppsattes 1576, men färgdekorationerna utfördes först åtta år senare. Huru detta rum eljest varit ordnadt, derom lemnar det sjelf ingen annan upplysning, än att lemningar af en väl målad fris skönjas närmast prakttaket. Säkerligen har denna ”gyllne” sal utmärkt sig för andra målningar och präktigt panelverk; och färgskimrande flamska tapeter fylde nog rummet mellan detta och frisen.
I allmänhet intaga målningsprydnader ett vida mer framstående rum vid slottets inredning under detta skede än under de föregående. Särdeles under det långvariga besök, konungen 1585 aflade å slottet, uppdrefs denna verksamhet på det högsta, helst han sjelf medförde konstnärer i facket från Stockholm. Sålunda vistades Arendt Lamprechts (Aren Måler) sagda år här i 34 veckor, under hvilken tid ”mållte han en sall nör på slotet som ähr medh Simsons historia”. Det är utan fråga den väggmålning, af hvilken svaga spår ännu synas i grå salen. Baptista van Uther, Johans hofmålare, som man skulle kunna kalla honom, var också konungen följaktlig, utförde samtidigt åtskilliga stafflibilder, men deltog säkerligen ock i rumdekorationen; bland annat ommålades då ”konung Eriks sal” (gamla kungsmaket), södra rundelen, der konungen ”var sjelf inne”, två salar,
