Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/581

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
237
KALMAR SLOTTS KONSTHISTORIA UNDER RENÄSSANSEN.

byggande och inredning upptager mycket rum i räkenskaperna, och man kan deraf sluta till deras betydenhet. Men dessa hus lågo på de vid ett anfall mest blottstälda punkterna, och man vet, att de redan vid slottets belägring 1611 voro försvunna.

Johans död bildar slutpunkten i den svenska högrenässansen. Under hans efterträdare Sigismund inträdde allt för oroliga politiska förhållanden, för att man skulle kunnat egna någon omsorg åt fortsättningen af en byggnad, som dessutom var i det närmaste färdig; och sedermera nedsjönk slottet så småningom från sin forna betydenhet, först i följd af det förrädiska öfverlemnandet 1611 och den dermed förenade utplundringen, sedan på grund af sin minskade vigt som fästning. Emellertid kan man ännu ungefär föreställa sig, huru denna konungaboning tagit sig ut, att döma af de lemningar, som delvis finnas qvar. Man tänke sig dessa gemak, sirade med skönt arbetade paneler, bänkarne rundtomkring belagda med mångfärgade hyenden, borden höljda af praktfulla dukar, dyrbara flamska tapeter med lifliga scener hängda kring väggarnes öfre del, målade och snidade tak derofvan, och framför allt i denna omgifning de bålda gestalter, dem vår historia nämner med vördnad eller beklagande, den väldige kung Gösta och hans glada, men enkla hus, Erik med sin fina bildning, sitt svärmeri för allt skönt och sin stolta känsla af att vara en mäktig faders son och arfving, och slutligen den orolige, men i flere fall storslagne konstentusiasten Johan III, sysslande med planer för slottets förskönande eller lustvandrande här på vallen vid sin nyss vunna unga gemåls sida, kringvärfd af ett efter den tidens förhållande lysande hof. Allt detta kan man tämligen lätt föreställa sig. Men hvad man aldrig skulle nu kunna tänka sig, det är den afgrund af förfall, i hvilken slottet en gång befunnits, och om hvilken uppgifter och sägner af det mest upprörande slag ännu äro gängse. Lyckligtvis har denna långa period sett sitt slut, och vi hafva inträdt i ett nytt, löftesrikt tidskifte, som låter oss hoppas, att detta stolta slott, hvilket onekligen tillhör Sveriges märkvärdigaste minnen, icke så snart skall jämnas med marken genom tidens eller menniskors åverkan. Det är visserligen sant, att ofantligt mycket återstår att göra, innan slottet kan anses vara i ett skick, värdigt dess

16