Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/631

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
287
FYND FRÅN BRONSÅLDERN I KALMAR LÄN.

 1 doppsko[1] till en svärdsslida, afbildad fig. 8 (n:o 96);
 6 spjutspetsar (n:is 14, 71, 72, 78, 92, 102);
 1 skaftcelt, afbildad fig. 2 (n:o 54);
 17 hålcelter lika Sv. forns. 146 (n:is 51, 57, 62, 64, 66, 71, 74, 83 [2 st.], 90, 93, 110, 120, 121 [3 st.], 122);
 6 hålcelter lika Sv. forns. 152 (n:is 1, 25, 35, 77, 86, 87);
 9 andra hålceltar (n:is 30, 65, 69, 79, 91, 120, 121 [2 st.], 123);
 2 mejslar med holk för skaftet, lika Sv. forns. 144 (n:is 83, 86);
 2 knifvar lika Sv. forns. 191, 192 (n:is 115, 121);
 9 halsringar lika Sv. forns. 227 (n:is 9, 15, 42 [4 st.], 53, [2 st.], 55);
 4 halsringar lika Sv. forns. 231 (n:is 10, 42, 55, 98);
 2 halsringar lika fig. 4 (n:is 45, 75);
 5 andra halsringar (n:is 39, 52, 60, 68, 114);
 4 spiralarmringar (n:o 11);
 1 spänne, afbildadt fig. 9 (n:o 99);
 2 nålar, afbildade fig. 3 och Sv. forns. 214 (n:is 67 och 113);
 1 knapp, afbildad Sv. forns. 225 (n:o 79);
 4 hängkärl (n:is 10, 11, 28, 39); samt
 1 till ett af dessa kärl hörande »kupa» (n:o 39).

Således tillsammans från den yngre bronsålder: 77 saker.

Om de öfriga 36 inom länet funna fornsakerna af metall från bronsåldern kan jag ej nu afgöra, till hvilken del af perioden de höra, emedan jag icke haft tillfälle att se några af dem, och emedan de andra äro för mycket skadade eller hafva en för litet karakteristisk form.

Af denna öfversigt finna vi, att man från Kalmar län känner ungefär lika många arbeten från den förra som från den senare delen af bronsåldern; ett förhållande, som är anmärkningsvärdt, emedan man vanligen föreställer sig, att den äldre bronsåldern i denna del af Skandinavien efterlemnat så talrika minnen.



  1. Utan tvifvel höra till den yngre bronsåldern äfven några af de i länet funna och ej bland den äldre bronsålderns vapen upptagna svärden och dolkarna, ehuru jag ännu ej kan med säkerhet urskilja dem, emedan de hittats ensamma och ej utmärka sig genom sin form eller genom sirater.