förklaring af saken, som det kan vara skäl att här framhålla. Jag anser nämligen, att denna symboliska figur med bronskulturen kommit hit från Orienten, att den varit allmän här under bronsåldern, samt vid densammas slut fallit i glömska. ”Hjulets” återuppträdande under medeltiden beror åter på den betydande kulturström från söder, som då inkom med kristendomen. I södern hade nämligen denna symbol lefvat qvar från äldsta tider, upptagits som ett heligt tecken af den kristna kyrkan, och nu med denna kyrka, vunnit inträde i Norden, nära tusen år efter det att minnet hunnit förblekna deraf, att samma tecken redan en gång förut begagnats af Nordens invånare. Om denna förklaring, såsom jag hoppas, är riktig, kan symbolens förekomst under medeltiden ingalunda bevisa, att den äfven funnits här under jernåldern, men dess frånvaro på jernåldersmonumenten kan deremot anses bevisande för den åsigten, att hällristningarna icke tillhöra denna period.
Frågan om denna hjulliknande figur har synts mig så mycket vigtigare, som på jernålderssakerna ofta träffas ett annat symboliskt tecken, det så kallade hakkorset, ett likarmadt kors, hvilkets fyra armar äro böjda åt samma håll. Det förekommer på en mängd arbeten från jernåldern, men aldrig på hällristningarna. När vi nu hafva ett heligt tecken på hällristningarna, hvilket icke ses på våra jernåldersmonument, och ett annat på jernåldersmonumenten men aldrig på hällristningarna, så tyckes mig detta vara ett ganska starkt bevis för att sistnämnda fornminnen icke tillhöra jernåldern.
Rektor Bruzelius: Med anledning af förevarande fråga tillåter jag mig att nämna några ord om en del ristningar, som finnas i Skåne i trakten af Simrishamn. De förete ungefär samma förhållanden som de bohuslänska; de hafva t. ex. samma dubbla och enkla spiraler som dessa. Bland de bilder, som förekomma på hällristningarna i Simrishamns-trakten, äro några särskildt betecknande för bronsåldern, nämligen, utom de nämnda enkla och dubbla spiralerna, åtskilliga vapen, som alldeles öfverensstämma med dem, som vi känna under namn af pålstafvar. — Men jag vill äfven anföra en omständighet, som tyckes visa, att Müllers tolkning, som af föregående talare omnämndes och hyllades, möjligtvis icke är fullt riktig. Bland de hällristningar,
