stor vigt vid denna frågas utredning, är det sätt hvarpå hällristningarna äro utförda. Om man nämligen jemför hällristningarna, i den betydelse vi nu tagit ordet, med ristningarna på t. ex. runstenarne från jernåldern, så finner man en genomgående och, såsom mig synes, vigtig skilnad derutinnan, att hällristningarnas figurer nästan alltid äro helt och hållet urgröpta, under det att figurerna på runstenarne endast äro konturteckningar. Vi hafva tillfälle att på de här utstälda stora, af herr Baltzer utförda afbildningarna se, huru menniskofigurer och äfven skepp och djurbilder äro utknackade så att de visa en enda fördjupning från den ena ytterkonturen till den andra. Se vi åter på runstenarnes mennisko- och djurbilder, så finna vi endast konturlinier och hela ytan dem emellan orörd. Då denna skilnad är genomgående, anser jag att dervid bör fästas betydlig vigt; och att således deraf bör anses framgå, att alla nu nämnda ristningar icke kunna tillhöra samma period.
En annan icke mindre vigtig omständighet vid tidsbestämningen — jag uppehåller mig nu endast vid hufvudpunkterna — är att på hällristningarna förekommer en mängd hjulliknande figurer, d. ä. cirklar, uti hvilka finnes ett likarmadt kors. Dessa figurer ser man på nästan hvarje hällristning och ofta i mycket stort antal. De torde möjligtvis vara mångtydiga, men hvad som är fullt säkert liksom äfven temligen allmänt erkändt är, att de fleste hafva en symbolisk betydelse. Etatsrådet Müller i Köpenhamn har egnat särskild uppmärksamhet åt dessa figurer och bevisat, att de hos många folk äro symboler af gudamakten. Han har ådagalagt, att de förekomma i en mängd länder i Asien och i Europa, i synnerhet hos folken af den Indo-europeiska folkgruppen. Det torde alltså icke vara utan vigt, att dessa ”hjul” förekomma i stort antal på hällristningarna och på andra fornsaker från vår bronsålder, men, så vidt jag vet, aldrig på föremål från den nordiska jernåldern; förekommer sådant, måste det åtminstone vara mycket sällsynt. Jag blef dock beträffande denna sak något tveksam vid minnet deraf, att man på våra medeltidssaker ganska ofta ser samma »hjul», t. ex. på grafstenar från den äldre medeltiden, på patener m. m. Jag började frukta, att denna figurs frånvaro å jernålderns arbeten kunde bero på en tillfällighet, och att den i sjelfva verket funnits här under hela denna tid. Det torde dock finnas en mycket enkel
