Geschichtsforscher, som jag begagnat, har jag sedermera af professor Anders Retzius’ arfvingar fått som skänk en värdefull tafla öfver Kivikstrakten, på hvilken äfven finnes en teckning af stenen n:o 1 ritad efter originalet 1756 af konduktör Feldt. Denna figur af stenen har jag infört i 3:dje uppl. af Bronsåldern sid. 61, der läsaren täckes finna, att käglan är fullkomligt lik den af mig förut införda.
Den som någorlunda gjort sig bekant med hithörande förhållanden kan ej betvifla, att ifrågavarande figur här har samma betydelse som den kägelformiga stenen i alla de äldsta Baals och Astarte-templen, helst då alla de andra figurerna på samma monument dermed öfverensstämma. Således till hufvudsaken.
Kiviksmonumentet bestod af ett ofantligt stenrös af större och smärre kullerstenar, och då de öfre lagren af dessa efter hand bortplockades, fann man på bottnen af stenhögen en graf af vid pass 13 fots längd från söder åt norr och af 3 fots bredd, bestående af 4 på hvardera sidan och 1 för norra gafveln uppresta nästan fyrkantiga stenar af nära 4 fots höjd, 3 fots bredd och 8—9 tums tjocklek, satta med kanterna intill hvarandra. På den inåt vända sidan, som är mer eller mindre slät, ehuru ej släthuggen eller slipad, finnas en mängd ytligt inhuggna och ingnidna figurer, med hvilka ändamålet påtagligen varit att för efterverlden förtälja en märkvärdig tilldragelse, nemligen en strid och ett segertåg jemte derefter följande offring af krigsfångar, enligt dåvarande seder och bruk.
Vi framvisa här på hosstående tafla de på högra och venstra sidan om gången uppstälda sidostenarna, som här föreställas liggande. Vi ingå genom södra ändan af ingången som här är öppen mellan stenraderna, och vi börja undersöka figurerna på venstra stenraden. Men vi finna snart, att vi gå i motsatt rigtning mot den som figurernas ställning antyder; vi se nemligen redan på 2:dra stenen en med hästar förespänd vagn, som af en man köres från norr åt söder, och att äfven det öfriga tåget går i samma rigtning och motsatt mot vår.
Vi finna således deraf, att vi måste börja läsningen af figurerna i en annan rigtning för att af dem få en sammanhängande mening; vi finna att vi måste, för att förstå denna i bilder skrifna berättelse, läsa den från höger till venster, likasom all annan fenicisk och hebreisk skrift, hvilket förhållande redan
