Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
82
MÖTET I GÖTEBORG, JUNI 1875.

saker; en som endast är gymnast kan nämligen icke uppteckna musiken, och tvärt om. Jag tror således, att man ej kan bestämma annan plan än att en eller två lämpliga personer borde utses för att inom vissa områden, der man kände att folkmusik och folklekar lefde qvar, uppteckna dessa; men hvilken vetenskaplig plan de sedan borde följa för sitt görande och låtande torde icke vara lämpligt att här bestämma. Att emellertid en plan bör följas är tydligt, ty hvarje vetenskaplig undersökning och hvarje försök inom en vetenskap bör utgå från en viss punkt och utstakas i en viss riktning. Det vore mig för öfrigt en stor glädje, om någon vore i tillfälle att här gifva närmare upplysningar, än jag kunnat lemna.


Friherre Djurklou: Den siste talarens yttrande borde egentligen afskräcka mig från att taga ordet i denna fråga, ty jag kan uti den icke intaga någon annan ståndpunkt än hans, d. v. s. dilettantens, och jag vågar knapt tillmäta mig den. När man emellertid mycket handskas med saker och ting, så kan man, äfven om ens bildning icke egentligen är riktad åt det hållet, icke undgå att märka åtskilligt, och derföre vågar äfven jag yttra några ord i denna fråga. — Jag tror, att man misstager sig mycket, när man behandlar våra folkmelodier såsom musikaliska kompositioner. De äro yttringar af folkets musikaliska instinkt; i synnerhet är detta händelsen med folklekarne och dansarne samt de folkmelodier, som icke äro förenade med våra gamla riddarevisor, hvilka troligtvis äfven till melodierna, ehuru de under tidernas lopp förändrats, torde kunna ledas upp till våra trubadurer. Jag tror derför, att den person, som skall befatta sig med upptecknandet af dessa saker, — jag håller icke så mycket på hans vetenskapliga insigt uti gymnastik och dans, — skall hafva en gnista af folkets musikaliska instinkt uti sig samt ega någon kännedom om det instrument, som tjenat till ledning för skapandet af dessa melodier. Detta instrument är fiolen. Han skall vara van att höra huru en riktig bondspelman behandlar detta instrument, och känner han det, så förnimmer han lättare afstegen uti den tradition han hör. Deremot tror jag icke, att han i allmänhet kan reda sig med de studier han gjort t. ex. vid musikaliska akademien, de må hafva varit aldrig så grundliga. För öfrigt