Hvad angår folklekar och dansar synes det mig vara gifvet, att de hittills varande uppteckningarna äro alldeles för litet vetenskapliga. Granskar man t. ex. Arwidssons samling, hvilken såsom bekant hufvudsakligen härleder sig ifrån aflidne kammarjunkaren Rääfs storartade uppteckningar, så finner man blott ytterst allmänna antydningar om att så och så tillgår i den ena eller andra leken och dansen, såsom »paren fatta hvarandra i handen, svänga om o. s. v.» under afsjungande af vissa ord. — Det är dock klart att, om man skall kunna få begrepp om hvad en kroppslig rörelse är, man icke kan nöja sig med en så allmän beskrifning, utan man måste äfven dervidlag hafva en vetenskaplig och noggrann uppgift, så att man må veta icke blott att det eller det sker, utan huru det sker. En sådan beskrifning kan icke göras af andra än dem, som hafva studerat gymnastik och koreografi, eller den vetenskapliga danskonsten. Det är nämligen mitt fulla allvar att den, som gjort danskonsten till föremål för sitt studium, derigenom verkligen eger en vetenskaplig insigt, d. v. s. en klar, systematisk kunskap om danskonsten. Han måste ock, såsom hvarje kännare af ett fack, begagna vissa tecken och termer, begripliga för dem som äro hemma i samma kunskapsgren. När nu en sådan person upptecknar en folkdans, så säger han icke: »paren fatta hvarandra i händerna» o. s. v., utan han använder en följd af bestämda beskrifningar, återgifvande de steg, de ställningar på ben, armar o. s. v., som de dansande intaga. Det är således nödvändigt, att hvad som ännu återstår af våra folklekar och dansar upptecknas af personer, som hafva bestämda studier åt detta håll, så att vi måtte få riktiga föreställningar om huru dansarne och lekarne ske.
Hvad angår den senare delen af frågan, eller hvilken plan som bör för ändamålet följas, så vågar naturligtvis icke jag, som icke är närmare invigd i dessa förhållanden, uppställa en sådan. Jag tror dock, att man skulle kunna tänka sig saken så, att en vetenskapligt bildad kännare af folkmusik och en vetenskapligt bildad gymnast och danskonstkännare borde resa inom vissa landskap och uppteckna, hvad de kunde finna. Två sådana personer borde helst samarbeta med hvarandra, så vida man ej kunde finna en person, som vore kännare af alla dessa
