gjordt och meddeladt af pastor Palmgren. Han har nämligen vid sjön Bolmen påträffat lemningar af fullkomligt samma slag som de här ifrågavarande, hvilket således utvisar, att äfven så långt in i landet en dylik tillverkning af flintverktyg bedrifvits. Äfven i Vestergötland och på Dal äro dylika fynd gjorda. En sammanställning af alla dessa gifver ett vigtigt bidrag till kännedomen om utbredningen under stenåldern af den inhemska industrien. Jag tror, att vi icke utan ett visst berättigande kunna använda ett sådant ord. Hvad vi finna på de ställen, der stenåldersfolket knackat sina flintor, gifver oss dock icke något begrepp om den skicklighet, som tillverkarne hade uppnått, men derom kunna vi på annat håll få upplysning. Vi behöfva blott kasta en blick på de rika samlingar från stenåldern, som numera finnas, och hvaraf vi äfven här i den tillfälliga utställningen kunna se vackra och storartade prof, för att lära oss inse, hvilken utomordentlig färdighet den tidens nordbor småningom förvärfvat sig uti flintans bearbetande. För fosterlandskänslan torde det ock vara icke utan tillfredsställelse att finna, det den nordiska stenåldern kan i det afseendet fullt mäta sig med hvilket folks som helst, och jag tvekar icke att säga, att den skicklighet som inom Sverige och Danmark ådagalagts i flintsakers förfärdigande är fullt lika stor, om icke större än den som Europas öfriga folk visat. Det låter besynnerligt, att industrien här i höga Norden utvecklat sig till högre fulländning än i Europas andra länder, men vi kunna bestämdt bevisa att så varit, emedan vi i Norden i hundratal och tusental finna flintsaker af vissa bestämda former, hvilka former förgäfves sökas i det öfriga Europa, der de ersättas af dolkar, yxor o. s. v. af helt andra typer. Deruti ligger beviset för att dessa saker äro tillverkade här i landet, och deraf ledas vi äfven till den slutsats, jag framstält om den höga ståndpunkt som industrien i Norden under stenåldern intog. Jag ber att få särskildt påpeka för dem som besöka den härvarande utställningen — för att icke tala om de välbekanta sakerna, som tillhöra Göteborgs Museum — några flintdolkar från Uddevalla Museum, som vitna om så stor arbetsskicklighet, att jag tviflar på att någon menniska nu för tiden skulle kunna åstadkomma något dylikt, åtminstone utan att först egna åtskilliga år åt öfningar. Om alltså flintsakerna äro tillverkade inom Skandinavien, återstår dock den frågan, om de
