Sida:Svenska industriens män.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


arbetarebefolkningens snygga och beqväma bostäder. — Platen utstakade med egen hand den plats, som då bestämdes för verkstaden. Första ändamålet med densamma var att åstadkomma en reparationsverkstad för de broar, slussportar m. m., som behöfdes för kanalen. Men det dröjde ej länge, innan anläggningens anspråkslösa syftemål fick en högre lyftning. Vigten af ångkraftens tillämpning på vår sjöfart kunde minst undgå en man med von Platens framtidsblick och omdömesförmåga. Inom ett par år var det första stora maskineriet uppfördt, försedt med vattenhjul, utvexlingar och ett par större svarfstolar. När det stora maskineriet första gången sattes i rörelse, sågo ett par vänner en tår darra i von Platens öga. Det var uttrycket af den profetiska blicken, som öfverskådade verkets framtid och dess stora vigt för fäderneslandet.

Fastän anläggningen i början hade att kämpa med stora financiela svårigheter, utvecklade den sig likväl så raskt, att Motala innan von Platens död tillverkade och kunde leverera fartygsångmaskiner. Göta kanals skapare kunde således med tillfredsställelse och stolthet se tillbaka på hvad han gjort, icke blott för samfärdseln mellan tvänne haf, utan ock för den unga maskinindustriens utveckling inom fäderneslandet. —

Om de många förtroendeuppdrag och utmärkelser, som välförtjent och i rikt mått tillföllo von Platen, kunna vi fatta oss kort. Sedan han 1812 utgått ur stadsrådet, deltog han 1814 såsom svensk kommissarie vid uppgörelsen af riksföreningsakten mellan Sverige och Norge; befordrades s. å. till vice amiral och upphöjdes 1815 till grefve. År 1822 serafimerriddare, blef han på ett och samma år 1827 chef för tredje afdelningen af storamiralsembetet, en af rikets herrar samt riksståthållare i Norge. Död i Kristiania d. 6 december 1829. Den 5 februari 1830 nedsänktes hans stoft i den graf, han åt sig sjélf utsett på kanalbanken vid Motala, under det en kör afsjöng en kantat af Crusell till följande ord af Tegnér:

Mannen med det fasta sinnet,
Med sin romarviljas makt,
Tillhör nu allena minnet,
Som vet mera — än det sagt.
I sitt lif han aldrig svigtat
Derför död — han hvile tryggt
Vid de böljor sjelf han diktat,
Vid den strand han sjelf har byggt.