Hoppa till innehållet

Sida:Svenska industriens män.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

BALTZAR BOGISLAUS von PLATEN.

På godset Dornhoff å ön Rügen föddes den 29 maj 1766, Baltzar Bogislaus von Platen, tredje sonen i ordningen af då varande general-guvernören öfver Pommern, friherre Philip Julius Bernhard von Platen och hans maka Juliana Regina von Üsedom.

Några år derefter öfverflyttäde föräldrarne till Sverige, der sonen 1779 insattes i sjökadettskolan i Carlskrona och följande året utnämdes till fänrik vid örlogsflottan. För att praktiskt öfva sig i sjöyrket, tog han 1782 tjenst såsom styrman på ett svenskt handelsfartyg samt besökte under loppet af några år Vestindien, Goda Hoppsudden med flere aflägsna farvatten.

När kriget med Ryssland utbröt 1788, kommenderades von Platen till tjenstgöring på linieskeppet Prins Gustaf. I sjöslaget vid Hogland sårades han af ett skrotskott och blef, när fartyget kort derpå eröfrades af ryssarne, tagen och förd såsom krigsfånge till Ryssland.

Ehuru frånvarande, avancerade han i tur till löjtnant och kapten, samt fortfor efter sin hemkomst till Sverige att stiga, så att han, då han tog afsked 1799, hade uppnått graden af öfverste.

Ungefär samtidigt med det han afträdde från den militära banan, köpte han en egendom Frugården på Vestgöta-näset. Händelsen fogade så, att det ställe, hvarest han nedslog sina bopålar, just låg på den latitud af landet, som skulle blifva första vitnet till hans framtida storartade verksamhet. Under de tio år han vistades på sitt Frugården och förelyste den närmaste orten såsom en kunnig, rationel landtbrukare, arbetade hans tankar dag och natt med planer och beräkningar för utförandet af Göta kanal, ett företag som hugfästat hans minne för alla tider och vitnar om hvad ett fattigt folk förmår, då det ledes af en viljestark ande.

Sedan von Platen genom undersökningar, mest på egen bekostnad, öfvertygat sig om att »de båda hafvens förening» icke allenast vore utförbar, utan kunde verkställas för vida mindre summor, än man förut antagit, uppträdde han vid 1809 års riksdag och lyckades vinna ständerna för sin storslagna idé. Tillkallad s. å. i konungens statsråd, använde han äfven der sitt inflytande för sitt förslag, så att kanalens byggnad kunde begynna 1810, då han, såsom billigt var, blef ordförande i Göta-kanal-direktion och fick kanalarbetets verkställighet sig uppdragen.

Närvarande korta skildring tillåter ej att närmare följa den store mannen vid utförandet af detta jätteverk, hans strider, mödor och vakor för denna sin älsklingstanke. Det blef honom ej heller förunnadt att se sitt lefnadsverk fullbordadt. Vestgötalinien hade blifvit öppnad 1822, men när han dog, stod ännu en del af kanalen ofulländad.

Nära förenade, åtminstone i historiskt afseende, äro Göta-kanal och Motala verkstad. För föga mer än femtio år sedan växte det råg på den plats af Göta-kanal-området, der nu den verldskända Motala mekaniska verkstad, prunkar med sina palatslika arbetsbyggnader och den talrika

Svenska Industriens män.9