Sida:Svenska industriens män.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


FRANS HENRIK KOCKUM.

Natten emellan den 11 och 12 februari innevarande år (1875) bortrycktes af döden en af de förnämsta borgrarne i Sveriges tredje stad och en af vårt lands störste industrimän, bruksegaren och fabriksidkaren Frans Henrik Kockum, hvilken, om ännu några månaders lefnad blifvit honom förunnad, kunnat fira sitt femtioåriga jubileum såsom borgare i Malmö.

Han tillhörde en gammal skånsk slägt och var född den 27 September 1802 i Malmö, der fadren Lorentz Kockum var handlande och gift med en dotter af den förtjenstfulle och om Malmö samhälle högt förtjente Frans Suell.

Efter slutad skolbildning och sedan han ett år åtnjutit undervisning vid ett handelsinstitut i Lübeck, ingick han på fadrens kontor, men då denne kort derefter afled, efterlemnande en affärsställning, som gjorde cession nödvändig, måste den tjugotreåriga sonen försörja sig sjelf, moder och syskon utan hjelp af det Suellska arfvet, som få år förut ansets så lysande. Af kreditorerna i fadrens sterbhus öfvertog han nu (1825) på arrende den Suellska, af fadren 1821 inköpta tobaksfabriken. Som alla hyste välvilja för den liflige, flitige och tilldragande ynglingen, erhöll han detta arrende på förmånliga vilkor. Vid skötandet af denna affär utvecklade han en sådan drift och omtanke, att han snart var i stånd att för egen räkning inköpa fabriken, den har alltjemt utvidgade, så att den tio år derefter intog främsta rummet bland industriela anläggningar i sitt slag — hvilken plats den ännu torde innehafva. Redan för trettio år sedan sysselsatte den 160 arbetare. En af Frans Suell anlagd skola för fabriksarbetarnes barn fortsattes i allt större omfattning af Frans Kockum.

Efter att hafva förvärfvat tillräckligt rörelsekapital, började han en ny fabriksrörelse, i det han 1840—1841 på egendomen Holmen invid Malmö anlade ett gjuteri och mekanisk verkstad, som redan 1842 sysselsatte några och sextio arbetare och utförde arbeten för ett tillverkningsvärde af 30- till 40,000 kronor samt trettio år senare så betydligt utvidgats, att arbetarnes antal (1873) uppgick till 700. Ledningen af detta storartade etablissement, som nu mera endast i Motala har sin öfverman inom hithörande industrigren i vårt land, öfverlemnade han emellertid 1860 åt näst äldste sonen, civilingeniören Gottfried Kockum, och den förste november 1873 öfvergick affären till ett bolag, för att i större skala och under samma namn som dittills bedrifvas.

Med den växande kapitaltillgång, som Kockums indusriela verksamhet förskaffade honom, inlät han sig i allt vidsträcktare affärs- och industriföretag. Så förbundos med mekaniska verkstaden Ölme jernbruk i Småland, Kallinge valsverk vid Ronneby och jernmanufakturverket i sistnämda köping, afsedt för förtenta jernkärl och det enda i sitt slag i vårt land. Dessa anläggningar stodo under öfverinseende af yngste sonen, F. H. Kockum, hvilken i likhet med brodren, Gottfried, utbildat sig för den tekniska banan under en längre vistelse vid svenska och utländska läroanstalter och fabriksinrättningar. Hvitbetsockerfabriken i Landskrona, den första i sitt