Sida:Svenska kvinnan genom seklen 1907.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Carl Larsson illustration Vikingatiden 02.jpg

Men när allt sofver, då, ensam i buren, tar den stränga kvinnan fram den målade och ristade runsticka, som en gång den giljande Gardar sändt henne med sina bud.

»I Gymers gårdar
såg jag gå
en mö som vildt jag älskar.
Från hennes armar
solglans spreds
öfver vind och våg.»

Och Gerdr gråter, gråter ...


Carl Larsson illustration Vikingatiden 03.jpg