enskilda jemkningar hunnit att uppgifvas och pröfvas. Deremot kan man visserligen någon gång känna sig uppfordrad att afvika från flertalets bruk, när detta är mindre stadgadt, men föranleder missförstånd om ordets bildning eller dylikt.[1]
Slutligen fullgör jag blott ett dyrbart åliggande, då jag nämner, att möjligheten för detta verks utgifvande blifvit beredd genom det stats-anslag, som af Kongl. Maj:t Nådigst beviljats, uppå tillstyrkan af Svenska Akademien, hvars yttrande blifvit i officiell väg infordradt, och grundade sig på granskningen af arbetets för ett par år sedan fullbordade delar. Måttet af mina önskningar skulle våra uppfyldt, om mödans frukt i någon mån motsvarade det förtroende och den välvilja, som på förhand tilldelats; och i fall Förläggarens vid detta, som vid flere tillfällen, visade oegennytta blefve, om ej belönad, på den väg bokhandeln ensamt bereder, åtminstone icke, genom en obehaglig erfarenhet, undanryckt andra skrifter af vetenskaplig syftning, kanske af större värde.
Vid beskrifningen af de för närvarande verk begagnade
handskrifter bör den allmänna anmärkning förutskickas, att
citaterna ur dem äro noggrant återgifna, med särskilda stilar
för den upplösta förkortningen; dock utan grannlaga
iakttagande af alla smärre diplomatariska tecken, här af mindre vigt,
derest de icke tillika äro grammatiska. Ifrågavarande
handskrifter, med det för dem använda förkortade beteckningssätt,
äro följande:
- Homil. = en Kongl. Bibliotheket i Stockholm tillhörig Isländsk membran i qvart, sign. N:o 15 (jfr. Adolf Iwar Arwidsson, Förteckning öfver Kongl. Bibliothekets i Stockholm Isländska Handskrifter, Stockholm 1848, s. 24), utgörande 102 blad, och innehållande hvad i medeltiden förstods med Homilier. Denne oskattbare, ur mer än en hänsigt märkvärdige codex, som, med undantag af de saknade bladen i
- ↑ Något ytterligare i detta ämne förekommer i afhandlingen: Den historiska språkforskningen, Inträdes-Tal i Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-Akademien.
