Den här sidan har korrekturlästs
xix
- förres till början eller första halfdelen af sistnämnda sekel (Hist. Tidsskrift s. 148; i Dan. Magaz. s. 166 är tiden ytterligare något nedflyttad, neml. till första halfdelen eller midten af 14:de århundradet). Rörande denne codex kan följande vara att tillägga: stundom nyttjas o för a (t. ex. wox, worthæ, sogthæ, thwoghæt); någon gång æ för o i ändelser (t. ex. øghæn, øræn); merendels w för v; i allmänhet brukas th för det gamla þ; liksom, uti ändelser, æ för a; i vissa ord kan en bokstaf vara utesluten (såsom på flere ställen markyns för margkyns eller margskyns, blostær för blomster). Kapitel-indelningen är felaktig från och med 76, som orätt tecknats LVI.
- Gottl. L. (handskr.) = Kongl. Bibliothekets i Stockholm
membrani qvart, sign. B. 64, innehållande den gamla
Gottlands Lagen (den enda efter detta lagverk öfverblifna
handskrift af högre ålder), jemte en berättelse om Gottlands
upptäckande och bebyggande (= Gottl. Hist.). Af orsaker,
som här förut (s. V) blifvit framstälda, har
handskriften icke varit för mig tillgänglig; hvarföre de ur
densamma af mig anförda ställen endast äro grundade på Hr Prof.
Schlyters benägna meddelanden i enskild väg. En kort
underrättelse om denne codex är af Hammarsköld lemnad
åt Schildener, och i dennes upplaga af Gottl. L. intagen
s. XXX; en fullständig är, som man hoppas, snart att
vänta från Prof. Schlyter. I afvaktan deraf må här några
ord yttras, med föranledande dels af de med handskriften
jemförda ställen, dels af de dermed sammanstämmande i
den tryckta texten, hvilken, så långt man kan döma utan
att ega den skrifna urkunden för ögonen, väl är i
enskilda fall ofta felande, men i det hela utförd med större
omsorg, än de flesta öfriga på 1600-talet tryckta fornverk.
Något tillförlitligt omdöme öfver sjelfva handskriftens ålder
(af några satt ganska högt, men af Hammarsköld till
medlet af 45:de århundradet[1] kan naturligtvis ej bildas, utan
- ↑ Då þ är allmänt i Gottl. L., men knappt lärer upptäckas i yngre Svenska handskrifter än från medlet af 14:de seklet, vore en så obetydlig ålder, som den af H. angifne, redan ur diplomatariska skäl icke tänkbar under annat vilkor, än att afskrifvaren med ovanlig samvetsgrannhet aftecknat en äldre codex, liksom Jon Erlendsson förfarit med Are Frodes Schedæ (se Islend. S.).
