med ögonen; det stinger (vanligare det sticker) i benet o. s. V.
s. 267 unna; Strengleik. s. 32 nu var æinn riddare i pui fylki er (som) længi hafdi unnat (älskat) hænni.
s. 268 kunna; Ol. Tryggv. S. i Fornm. S. X. 234 ef vèr kinnum (om vi kunna); men uti Isländaren Rugmans af- skrift (Kongl. Bibliothekets i Stockholm cod. chart. N:o 13, fol.) af samma handskrift som den i Fornm. S. begagnade, ef vier kunnum.
s. 269 þura. SAVE har med Mös. Göt. daursan (som fins endast i gadaursan) sammanstält Gottländska »törsa el. tårsä, törs el. tåss, törsti el. tåsstä, törst el. tåsst», under förklaring, att »den Gotl. formen sål. står mycket när- mare källan, än den Sv., hvilken sista språkanden har orik- tigt antagit för ett deponens, dertill föranledd af det radi- kalas, hvarmed pres. utljuder» (Eriks-Visan, Stockholm 1849 s. 47). Det vore onekligen ganska märkligt, om man i törsa (töras) skulle, hvad det genomgående radikala s angår, träffa med Mös. Gös. en sammanstämning, som saknas i ofriga Forn-Tyska språk, i Skandiskt bok-språk allt ifrån Homil., i den gamle mythiske por och i alla ge- nom runor bevarade namn, i hvilka por ingår; och att än- då samdrägten inskränkt sig blott till den konsonantiska utgången, men uteblifvit i konsonant-anslaget och i vokal- följden. Hypothesen synes emellertid nog vågad, synnerli- gast som en omkastning af ljud och ljudtecken icke är i Forn-Svenskan sällsynt (t. ex. huls för husl, löns för lösn, alfti for aflti, alft för aflt, silgdu för sigldu, vænkte för væknte, væmpti för væpnti), och derförutan en med törsa fullkomligt likartad företeelse erbjuder sig i låtsa, bildadt af pres. låts, eller af inf. låtas, hvartill i vanvårdadt tal nå- gon gång brukas låste (låddes), låst (låts).
s. 269 skula. Utom det vanliga part. preter. skyldær, ser man i VGL. I. A. B. 22 skiulder; på motsvarande stället, i ett år 1849 uti Norge funnet duodes-blad, skuldr; Upl. L. Æ. B. 7: 3 skuldæstær, ÖGL. Æ. 3: 1 skuldastar.
s. 281. Till det Isl. impf. vissa har Forn-Svenskan både vissi och visti.
s. 285 spara; Cod. Bur. s. 511 sparþos (3 pl.).
