(hos Bure s. 19 och 25 skynthr[1]) för skyuter, d. v. s. skiutr, Isl. skiótr, snabb, snar (jfr. St. Rimkr. 23: 2 j skiotan tima, innan kort). Ofta står, både hos Bure och Scheffer uppenbart ändelsen -an (ack. m.) för -om (dat. m.), antingen till följd af felaktig läsning eller orätt upplöst förkortning; t. ex. II. 36 med howe ok fullan (= fullom) kärlek; IV. 3: 6 med lagom ok hardan (= hardom) rät. Af samma art är måhända det skal för skulu eller god för got, som ses IV. 5: 11 god rad skal; äfvensom på första sidan rät för rätter kununger. Såsom skrif- eller tryckfel torde man kunna betrakta alla (II. 19, eller) för älla, ofös (III. 4) för oför, sugu (III. 4) för suga; annors (43) för annars, annar (II. 44) för annor o. s. v. För en afsedd modernisering, i likhet med den nyss förut af Messenius på St. Rimkr. använda, har man deremot allt skäl att anse icke blott Bures teckning å för a, utan ock för, som oftare märkes än for, fore eller firi; ehuru Scheffer ej här, såsom vid behandlingen af å, återgått till det gamla. Med full insigt och samvetsgrannhet, så som man i våra dagar kräfver vid en forn-urkunds utgifvande, har således visserligen ej Bure (och ej heller Scheffer) gått till väga; men någon egentlig interpolering eller uppsåtlig förfalskning synes ej kunna föras honom till last. Hans hand, der hon verkat i andra rigtningar än de nyss antydda, är lätt igenkänlig; t. ex. i öfverskrifterna, hvilka förmodligen, såsom icke är ovanligt i fornskrifter, saknats i hans urkund. Han skrifver t. ex. andra balkin, hvilket i Kg. Styr:s stil bort heta annar balker, eller möjligtvis annar balkin. På samma sätt står om rådhgifvare (IV. 5, rubr.) för um radhgiva, eller kanske radhgivara (jfr. IV, Inledn. 7); om domare (4, rubr.) för um domara; om undersåterne (6, rubr.) för um undirsata (i fall annars uti texten detta ord brukats, hvilket icke är händelsen; ty i stället begagnas vndidåna, d. v. s. undirdanar, ack. undirdana); hos Scheffer tridia flokken (IV. 3, rubr.) för tridi (d. v. s. þriþi) flokker.
- ↑ I Bures uppl. står någon gång th för t, såsom liuther (får). Ihre har af detta skyntr och det i Stjernhjelms uppl. af VGL. felaktiga vndanskynter (for vndanskyuter), blifvit föranledd, att härleda skynda från Isl. skiótr, med inskjutet n.
