-
Vissa egenheter eller afvikelser äro emellertid säkert den gamla handskriftens; kanske äfven språkfel, något som uti nästan alla Svenska codices i någon mån förefinnes. I förra hänseendet kan anmärkas: 1:o ofta utelemnadt slutande r (såsom i ÖGL., Södm. L. m. fl.), t. ex. kununga ok höfdinga, träte, försma, undi, för kunungar o. s. v. 2:o stundom e för a, eller tvertom (såsom öfligt är i många gamla hdskr.), t. ex. wite för wita, wisa för wise. 3:o någon gång (ej så ofta som i Hels. L.) ö för e, t. ex. I. 18 höro (i Cod. Bildst. s. 213 hörör) för hörer, III. 44 höta för heta, 60 böds för beds (imperat. af beþas, Isl. beiðaz, bedja, utbedja sig). 4:o ofta (liksom i Hels. L.) u för i eller e, uti ändelser, t. ex. sägur, brytur, hedur, kunungur, tungur (tung), witur, bätur (bättre). 5:o några gånger (liksom i äldre Vestm. L. m. fl.) d (hos Bure dh) för t, t. ex. mikid (mycket), blöde, täd (det), Sancte Pädr. 6:o prep. til äfven med ackus. (hvilket redan i Södm. L. och Vestm. L. förekommer), såsom til sit lif ok likama; til sin egin manlik skipelse (n. pl.). 7:o ibland användt såsom prepos. (hvad som ej upptäckes i landskaps-lagarne, utom Hels. L. præf., der blant så brukas), med dat. eller ackus, t. ex. III. 27 ibland winom (vänner), 26 ibland okunnuga (främmande) män. 8:o några få germanismer, såsom II. 16 falskheet (Bure s. 19 falskhet), 76 hemelikhet, IV. 7: 37, 38 bilagde (jfr. Cod. Bur.), 18 i allom skanzom (i alla händelser).
Så väl af detta, som af skriftens hela tycke och skaplynne, kan förmodas, att den af Bure följda handskriften, eller åtminstone den der uppenbarade språkbehandling, förskrifver sig från midten af 1300-talet, eller kanske något senare, dock före början af 15:de århundradet. Sådant oaktadt, och änskönt detta storartade verk, i trots af de tryckta upplagornas många fel, röjer i tankar, hållning, ton, stil, omisskänliga drag af ett sant fornverk, har ändå dess äkthet blifvit satt i fråga, och kunnat det, derföre att ingen gammal codex varit att frambära till vederläggning, hvilket dock äfven gäller Ares Frodes berömda Schedæ eller Islendingabok (se Islend. S.). Redan Scheffer fann sig föranlåten uppträda mot den meningen, att Kg. Styr. vore i
