upptäcka[1]; men väl träffas motsatsen, sannolikt genom utgifvarens förvållande, såsom ofvan är vordet ådagalagdt. Invändningen öfverhufvud, i afseende på uraktlåten iakttagelse af den kasus, som preposition och verb fordra, tyckes vara grundad på missförstånd. Att t. ex. skada, hielpa, skipta, spilla m. fl. konstrueras med dat., är i full enlighet med de gamles sätt; i Hels. L. styrer næfsa, dat., liksom i Kg. Styr. näpsa o. s. v. Om til är förut taladt. Anmärkningsvärdt är det visst, att af några gånger tyckes stå med ackus. t. ex. I. 20 af sin naturlik skipilse; III. 58 af ont ok orent sälskap; men detta, såsom åtskilligt annat, kan vara oaktsamhet eller felläsning hos den gamle afskrifvaren eller hos Bure. I allmänhet äro språkfelen sådana, att de lätt undvikits af den, som förstått att skrifva det hela, och, med afsigt att missleda, skulle framför allt undanröjt fläckar af det slag, som sticker en hvar i ögonen, och ej uppfunnit nya ord, hvilka gifva ingen mening, och dock händelsevis (liksom wanhuxa, nytorva, ofös m. fl.) genom en liten ändring kunna bli gamla ord, med en för sammanhanget lämplig betydelse. Deremot framträda så många fina drag af äkta fornlik art, att de, om än af mängden förbisedda till sin rätta natur, icke dess mindre bidraga att gifva det hela en stämpel af oförfalskad fornåldrighet, hvilken det varit här angeläget att häfda, enär detta verk icke allenast räknats till vår äldre litteraturs yppersta smycken, utan äfven utgör en ovärderlig skatt för språkforskningen, synnerligast ur lexikalisk synpunkt.
- Bonavent. = Bonaventuræ Meditationum vitæ Christi versio
Suecana, utg. af Joh. Ern. Rietz, Lund 1842, 8:o, efter
en på Lunds Universitets-Bibliothek befintlig handskrift,
hvilken först af Reuterdahl (se hans förut nämnda
Intrades-Tal s. 9—14) blifvit igenkänd såsom en öfversättning
från Bonavent., och anses vara skrifven i »fjortonde eller
början af femtonde århundradet». Man instämmer gerna
i hans yttrande om den vårdade grammatiken. I afseende
- ↑ Ett exempel kunde anföras I. 2 ok ty hawär Gud mannenom (för mannen) giort herra iwi alla handa diur.
