Företal.
Från den lexikaliska sidan har vårt modersmål sedan länge varit ämne för vetenskaplig behandling. Utom hvad, i hänseende till ordledning, är att hemta från Stjernhjelms Glossar till Ulfilas och 2:a upplagan af Serenii Engelska Ordbok, har man att utmärka Glossaren af Loccenius (öfver gamla lagspråket), Verelius, Spegel, framför alla Ihre, hvars stora verk gaf sin författare ett ännu öfver hela den lärda verlden aktadt namn, också förtjent genom lärdom, forskning, skarpsinnighet, en fin och fyndig blick, ett äkta filologiskt sinne. Äfven sedan, efter honom, språkforskningen gjort stora framsteg, och sjelfva källorna blifvit noggrannare undersökta och bättre utgifna, återvänder man alltid gerna till den gamle mästaren, af hvilken ännu är mycket att lära; ehuru man visserligen, med våra dagars betänksamma och grannsynta kritik, ej mera utan stor varsamhet och egen pröfning kan, i enskilda fall, göra hans tankar till sina. Hvad likväl han, såsom hans föregångare i lexikografien, åsidosatte, var den grammatiska delen af språket; ända till uraktlåtet angifvande af genus, deklination, konjugation m. m. Man hade ännu ej nog inträngt i språkens anatomi, för att i den grammatiska analysen finna utgångs-punkten för bedömandet af språkets hela bildning. Också fordras dertill ett särskildt djupt studium, hvars större utsträckning blef våra dagar förbehållen. Rask tog här ett stort steg framåt, uti vetenskapliga afhandlingar, äfvensom flere språkläror, bland hvilka senare må särskildt nämnas de, som ega till föremål Isländskan, Anglo-Saxiskan och Forn-Frisiskan. Ännu längre framryckte Grimm, som till en del begagnat den af Rask lagda grunden, förbättrat den i enskildheter, utvidgat den, och derpå uppfört en stor, fast och sinnrikt inrättad byggnad. Ju längre forskningen framskridit, dess mer har man funnit nödvändigheten af språkets historiska behandling, hvari jemförelsen med befryndade tungomål naturligen ingår,
