— något som man, på lexikografiens område, redan länge insett.
Vid betraktande af detta språkforskningens utvecklingssätt, lärer det ej förundra någon, om man bland Svenska bokpressens alster ej finner ett verk, der det grammatiska innehållet blifvit ur en mera omfattande vetenskaplig synpunkt skärskådadt; helst då man tager i öfvervägande, att i ett land, der det rent vetenskapliga skriftställeriet är i de flesta fall en ekonomisk uppoffring, i stället för en vinst, ej mången skall blifva förledd att egna åratals mödor åt en kunskaps-art, som i sig sjelf är långt mindre retande, och lemnar ett för mängden långt mindre lysande resultat, än lexikografien. Man har derföre lemnat den kritiska delen tills vidare derhän, och vändt sig omedelbart åt en för undervisningen beräknad tilllämpning af vissa allmänna regler, under motarbetande af åtskilliga missbruk och villosatser; hvarvid i enskilda delar flere värderika upplysningar blifvit meddelade. De allmänna historiska dragen af vårt modersmål blefvo först af Petersen med säkerhet tecknade, i hans Skandiska språk-historia. Slutligen blef den af Rask genomförda behandling af Isländskan tillämpad på nuvarande Svenskan (jfr. denna afhandling s. 4), och Grimms system, med några jemkningar, öfverfördt på Svenska fornspråket, i det af P. A. Munch sistlidne sommar härstädes utgifna arbete. Båda dessa språkläror, i mindre skala anlagda, ega, lika med de äldre, syfte och form af läroböcker, i hvilka den kritiska grundläggningen, med dervid erforderliga bestyrkanden ur källorna, ej kunnat komma i fråga. Grimm sjelf har, i sitt stora grammatiska verk, hvilket omfattar hela den Germaniska språk-stammen, jemväl intagit Ny-Svenskan, — af underordnad vigt likväl för honom, som företrädesvis stält sin undersökning på utforskningen af det i allt ursprungliga tillståndet. Hvad Ljudläran vidkommer, har han, i sista upplagan af samma arbete, belyst några punkter i Forn-Svenskan, och har äfven dervid haft tillfälle att ådagalägga sitt genomträngande snille.
Det saknas emellertid ett verk, der, ur våra inhemska källor, allt ifrån Runorna och de äldsta handskrifna eller i tryck utgifna urkunder intill den nuvarande skriften och det nu lefvande talet, med inbegrepp af det dialektiska, allt det
