Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
107

XI.

Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.




Uddevalla den 18 augusti 1814.

Jag skickar eder den afsägelse, som prins Kristian har undertecknat; han sammankallar riksdagen. Jag vet ej, hurudan deras konstitution kommer att blifva, ty de kunna få göra densamma, såsom dem för godt synes, och kunna till och med få behålla den, som de redan uppgjort. Kronprinsen är verkligen nästan alldeles för god att på detta sätt behandla upprorsmakare och traktatsbrytare. Gud låte hans mildhet ej blifva belönad med otacksamhet.[1] Jag tror icke, att man i allmänhet ännu fått kännedom om afsägelsens innehåll; jag ber eder därför behålla densamma för eder själf så väl som äfven allt det öfriga, som jag nu kommer att tillägga. Två divisioner af våra trupper komma att stanna kvar i Norge, men de öfriga skickas hem till Sverige. Då likväl antalet manskap uti dessa båda divisioner icke blifvit närmare bestämdt, kunna de få bestå utaf minst 30,000 man, som dock endast få uppehålla sig på tre mils afstånd från Kristiania, där riksdagen skall församlas. Norrmännens nationalarmé skall hemförlofvas och endast de värfvade

  1. Drottningen skrifver till prinsessan Sofia Albertina uti ett bref, dateradt Uddevalla den 18 augusti 1814, bland annat: — — — Jag medgifver, att jag är förvånad öfver att sakerna slutat med en sådan underhandling. Prinsen har haft dåliga rådgifvare. Måtte han icke få ångra sig, ty de skäl för sin afsägelse, hvilka prins Kristian kan komma att lämna vid riksdagen, komma nog att göra, att han blifver saknad. — — —