XVIII.
Från h. exc. herr grefve Ruuth till h. m. drottningen.
Allerunderdånigst.
Jag vet ej, huru jag skall kunna uttrycka min underdånigaste tacksamhet för eders majestäts nådiga bref af den 18 och 23 augusti. — — — — — — — —
Jag hoppas, att riksdagen i Kristiania snart blifver slutad, då den en gång börjas. Man kan med skäl säga, att prins Kristian och hans rådgifvare sluppit undan för godt köp. Men säkerligen har det sina särskilda orsaker, som tiden skall visa. Emellertid har man sagt mig, att, då folk uti Danmark fått läsa konventionen med mera, söka de där utsprida, att Norge icke tillhör Sverige utan blir en stat för sig själf under Sveriges protektion och så vidare. Detta har gifvit danskarne hopp att i påkommande händelser kunna påräkna norrmännens vänskap och bistånd, och man har upphört att anse sakernas beskaffenhet så mörk, som man gjorde det, då man trodde, att Norge vore af svenskarne underkufvadt och ej hade några andra rättigheter än dem, som Sveriges konung ville lämna dem. — — —
Underdånigst
E. Ruuth.
Marsvinsholm den 3 september 1814.
