Hoppa till innehållet

Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
148

Napoleon. Tänk eder, huru löjligt detta skulle vara! Vi få väl se hvad resultatet blifver af allt det här; jag fruktar likväl, att det icke blifver det allra bästa, så vida man icke beslutar sig för att uppträda med stränghet samt ej visa en alltför stor medgörlighet. Kronprinsen har visserligen de allra bästa afsikter men inbillar sig, att han skall kunna vinna sitt mål genom mildhet och godhet, samt låter i allmänhet för mycket leda sig utaf sin egen stora böjelse för frihetens sak; de underrättelser, som vi erhöllo, uppretade honom likväl så mycket, att det var bra nära, att han ville låta kanonerna dundra på nytt; han ansåg sig emellertid böra uppskjuta detta, tills han fått förslaget till de förändringar i konstitutionen, som han anser vara nödvändiga, färdigt, hvarom han först önskar rådgöra med statsrådet. Enligt senaste underrättelser lära grefve Jarlsberg, herr Anker och en tredje, hvars namn jag ej nu kan minnas, hafva sammanträffat någonstädes bortom Kristiania för att rådpläga rörande ställningen, och man tror, att deras afsikt är att bearbeta sinnena till förmån för Sverige; jag måste likväl bekänna, att jag för min del icke litar särdeles mycket på någon af dessa herrar, hvilka alla sträfva efter rikets oberoende samt i grund och botten äro danskt sinnade.