Hoppa till innehållet

Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
156

tillräckligt, för att ni skall kunna inse, att man har allt skäl att vara belåten med hvad som skett. England tyckes vara oss en trogen bundsförvant, och Preussen lär äfven, efter hvad som berättas, hafva låtit Danmark få veta, att, vid minsta motsträfvighet att uppfylla de genom traktaterna bestämda och öfverenskomna villkoren rörande Norge, skall det låta sina trupper med vapenmakt genomdrifva hvad som genom underhandlingar på fredlig väg borde kunna uppnås. Allt tyckes nu taga en lycklig vändning. Sedan nu likväl Wirsén har afrest till Stockholm, betviflar jag, att kronprinsen blott kommer att stanna därstädes tre dagar, hvarigenom vår afresa härifrån kan blifva fördröjd. Jag tror icke, att vi kunna resa förrän den 20 eller möjligen först den 24, ja, kanske ändå senare. Allt beror emellertid på omständigheterna. Kungen tyckes befinna sig ganska bra härstädes.