Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
159

hans afsägelse.[1] Det är ej omöjligt, att kronprinsen beviljar honom det möte hvarom han så mycket uttalat sin önskan. Vi få väl se, huru det går. För min egen del hyser jag likväl föga hopp om lugnets återställande. — — — —

— — — — — — — — — — — — —



  1. Drottningen skrifver i sina memoarer under september månad 1814: — — — Några dagar före sin afresa skickade kronprinsen f. d. statsrådet Platen med ett bref till prins Kristian för att uppmana honom att så fort som möjligt afresa från Norge och i stället för att uti stortinget personligen afgifva sin afsägelse sända densamma skriftligen; han lyckades likväl ej att fullständigt öfvertala prinsen, ty denne hade sina hemliga, först sedermera bekanta skäl att icke vilja lämna Norge så skyndsamt, som kronprinsen önskade.